Äntligen frisk. Kroppen är i toppform efter att knappt ha ätit på några veckor. Bäst mår nog levern, den fick sig en ordentlig paus och det är väl bra det, antar jag.

Lite fest igår och iförrgår, mycket trevligt umgänge och ett oändligt dunkande av bra musik. Dags att plocka fram gitarren nu också, inte sjungit eller spelat på många veckor nu på grund av förkylningen så gud nåde den som tvingas lyssna till en början.

Vaknade imorse av att Eriika och gänget hällde någon tabascoliknande sås i käften på en. Man var eld och flammor iallafall när man vaknade, på alla tänkbara sätt. När jag sen somnade om slutade det med någon gelatinerad ostronsås i käften istället. Ostron är inte gott. Gelatin är inte gott. Jag trodde jag skulle dö och känner fortfarande smaken av skiten. Eriika och Ronnie ligger riktigt risigt till nästa gång de somnar i närheten av mig!

---

Skulle vilja göra reklam för en polares blogg. Relativt ny blogg som jag förstått det, och jävligt intressant att läsa. Man önskar ju att man hade samma vokabulär som Alex, på något sätt blir allting mycket intressantare när man använder vettiga ord. Kanske skulle gått på någon svenskalektion när jag gick i plugget. Äh.

I vilket fall, kolla in den! --->  http://www.alexanderhofer.se/

Mycket värd tiden!

---

I övrigt... hmm. Grattis i efterskott till Lasse! Fest, typ. Och snart är det dags för Mike att fylla år också, får hoppas på att det blir någon sorts bjudningsfest. Om inte annat får man slänga ihop en! Man får passa på nu medans det fortfarande går att vara utomhus.

Apropå utomhus... Vinter incoming. Sug mig? Vad fan är vintern bra för? Nyår kan vara rätt festlig och när man var yngre så var även julafton en höjdpunkt. Men utöver dessa ynka två små dagar så är det ju faktiskt bara skit. Någon mysig hemmafest är väl skönt på vintern, men att vara så begränsad som man är på vintern... Hrm.

Röstning på Söndag också... Som alla andra säger jag att jag inte tänker sitta och jiddra om vilket parti ni ska rösta på, men jag är rätt bestämd i min röst.

Tycker att många partier är rent av larvigt idiotiska på många sätt, men det finns inget rätt och fel eftersom man speglar partierna med sitt eget sätt att leva. Självklart tror jag inte att jag, en 21årig arbetslös musiker utan en krona inkomst, skulle rösta liknande en kanske precis lika vanlig människa på 21 år som arbetar 40 timmar i veckan och kan köpa precis vad han vill några gånger i veckan. Det är väl detta som skiljer borgliga och sossar... Haha. Jag kommer iallafall inte falla för den nya grejen att rösta på SD.

Finns så mycket skit inom SD som jag bara inte klarar av. När jag läser en del av deras uttalanden känner jag mig smartare än hela partiet Sverigedemokraterna. Och vad har jag för utbildning liksom? Jag är en utbildad innebandyspelare. De ska föreställa politiker. Vi innebandyspelare vet inte mycket vi, men det måste vara något fel när man får den där känslan. Aja, som sagt så röstar alla på vad de vill, men jag hoppar inte på det tåget jag.

Läs:
http://alexanderhofer.blogspot.com/2010/09/konsten-att-valja-ratt-och.html

---

Nåja, nu får det vara nog för idag. Blir till att krypa ner och filosofera om bra tider "innan en ny dag går in i våra liv för att aldrig komma åter."

Cheers.

Just gonna stand there and watch me burn
But that's alright because I like the way it hurts

Fy fan vad sjuk jag är. Vet inte om det är många som var på skördefesten som är friska, verkar som att en jävla epidemi spred sig på den där festen.

I vilket fall, sjuk och jävlig med hög feber, hosta och allt dåligt man kan tänka sig, typ. Det suger rätt ordentligt. Men än värre är att det är så jävla TRIST. Vad fan kan man göra? Huvudvärk, så kan knappt glo på TV, och knappt på skärmen. Man orkar inte göra någonting, och man missar fest efter fest och kan inte träffa polare eller någonting. Sug mig.

Kollade nyss på "Once", en irlänsk film som var helt otroligt jävla bra. Trots att skådespelarna inte ens är professionella skådespelare utan musiker så var det bland det bästa jag sett. Finns ett djup och en sorg i den filmen som river i även den tuffastes bröst tror jag. Den ger en perspektiv, och framförallt när man ser liknelser överallt. En riktigt jävla bra film och man speglar sig som aldrig förr med karaktärerna i filmen. Värd att se!

Nu ska jag... fortsätta vara sjuk och må förjävligt. Hejs.

Skördefesten var ju äckligt jävla kul! Iallafall om du frågar mig!

Visserligen kände man för mycket folk så det blev aldrig att man riktigt drack så mycket alkohol, vilken kanske är en bra sak. Men man blev aldrig så där full som man kanske önskar att bli när det är superfest! Men det var nice!

Vet inte riktigt vad mer jag kan säga om kvällen, efterfest hemma hos mig och sen upp och små-morgon-festa på söndagen. Några hade kräftskiva kl 08:00 liksom, fest!!!

Men ja... mer detaljerad update med bilder osv kanske kommer sen!

POUSS!!

Mors!

Nu var det jävlar mej länge sen man skrev fan, FÖRLÅT BENEDEK!!! Och Gustav. Och Danne. Osv.

I vilket fall, för att summera senaste månaden... Err, jag minns inte riktigt vecka 3-4 sen. Men jag kan summera de senaste 2 veckorna iallafall!

Började med att rulla ner till söder, Hornstull, där det blev en jäkla fest med Jon Bjud Cednert och hela brödligan från qwt. Blev en jävla fest, 4 dagar i streck, eller ja 3 för min del har jag för mig. Dock kan dessa bjudare supa ner en rätt ordentligt, och att sitta utan en öl i handen var tabu. Så det blev rätt mycket öl och slutade ofta med att jag somnade i ett hörn på krogen. Men man kommer alltid igång igen!

Efter att ha festat något galet på sista dagen så fick jag för mig att jag skulle åka hem kl 5 på morgonen utan att sova först. Sagt och gjort slänger jag mig på 94an och somnar gott. Vaknar upp vid Radiohuset i tom buss, men som tur var skulle chaffisen samma väg tillbaks. Efter många om och men tog jag mig hem iallafall!

Efter detta tog jag en väldigt kort 2dagars rehab innan det var dags igen. Denna gång med Adde, Foffe, iika, Jens, Ronnie och hela det brödgänget istället. Detta var på onsdagen förra veckan, och först IGÅR blev jag nykter.

Det har varit en sjuk jävla fest alltså, neverending stuff! Självklart har många joinat in vissa dagar av dessa fester, Krille, Terry, med flera!

Ni ska iallafall alla ha ett stort tack!

Iförrgår var det stängningsfest på Rasta så dit var det att åka och dricka vidare. Följde sen med i kaos-båten där vi satt lite VÄL många för storleken på den båten - ut till adelsö. Väl där sov jag hos Mattihas och vaknade nästa dag och aldrig stankt så mycket av alkohol. Det var inget skämt att det var dags för min lever att få vila lite, så hem igår och bara försöka rehab.

Konstiga smärtor i magen och "glömmer" ibland att andas så det känns som man inte får luft så man börjar hyperventilera istället. Samt bakis-ångesten. Jävla skönt detta!

Idag känns det bättre dock! Inga smärtor eller konstigheter utan nu är det bara att softa några dagar eftersom alla börjar antingen skola eller jobb, så det finns inte så mycket att göra.

Men nästa helg smäller det på riktigt! Skördesfest på Rosenhill -> nuuuuu ååååker viiiiiiii!!! Jag är taggad så hjärtat kommer stanna innan Lördagen ens når oss!


Det är väl det, typ! Kan bjuda på några bilder från kaoset!

Brödgänget på söder uppe på Tantoberget!


-
Jens Gauffin - FÅR JAG KÖPA DIG?





hahahahhahaha




Adde, Ronnie, Jag. F-e-s-t




-
iika och Foffe, alltid lika snygga!







---


Och sist men inte minst - NO COMMENTS





Yes box! Finns fler bilder men orkar inte sitta och ladda upp allt! Efterlängtad update iallafall, inte haft dit att sitta vid någon dator. Värt att nämna kanske är också att min egen dator är trasig så!

Men men, nu åker vi! POUSS

/andeh

Går tankarna till Jocke och Pia.

/andeh

Fan vad jag älskar kvällspromenader i sommarvärmen...

Puss Frop! Får bli fler såna <3



God natt!

Tjenis!

I helgen blev det ännu en gång massa spontanrace. I fredags rullade vi ut till Kaggen och softade på kvällen och kom överens om att vi skulle upp till Uppsala och träffa Fredriks polare där uppe.

Sagt och gjort! Till Uppsala for vi efter några pitstops först i Ekerö centrum för att jag skulle få duscha och lite, och sen i Rissne hemma hos Mike där vi softade lite till.

Uppsala var väl en helt okej liten söt stad. Minns den knappt från att ha varit där och badat på äventyrsbad någon (några?) gång. I vilket fall så softade vi runt, satt i "stadsparken" mitt i Uppsala och drack öl, snackade med trevliga människor och spelade gitarr o sjöng. Ja just det... Fredrik drog med sig min gitarr, jag skulle trubadura. Visserligen blev det förvånansvärt lite gitarrspel, men jag kommer till det... En sak i taget.

Jag minns inte exakt vart vi tog vägen efter det. Jag tror vi rullade hem till Fredriks kompis Kattis och lämnade våra grejer för att senare rulla ner till en klubb. Tydligen fanns bara en klubb som Jocke och Fredrik (och kanske tillomed jag?) skulle komma in på som hette Kalas (www.kalas.nu). Skulle vara ett jävla skitställe enligt alla Uppsalabor men jag tyckte det var helt okej. Ett jävla drag iallafall och det är det som krävs för att det ska vara lyckat i mina ögon!

Någonstans här så traskade jag och Fredrik runt i Uppsala på egen hand (minns inte varför) och pratade med random Uppsalabor. Frop sprang runt och sprang fram till folk, sträckte fram inbjudningen till fistbumpen och skrek "UPPSALA YEAAAAAH". Värt att nämnas kanske är att han gjorde det till varje människa vi gick förbi. Varenda en. Och det var mycket folk. Väldigt trevliga människor dock. Ingen blev sur utan alla joinade och tyckte det var skitnice typ. Vi stannade och snackade med några... och här började det spåra riktigt.

Jag och Fredrik står och snackar med någon random, och plötsligt drar Fredrik till milleniumets bitchslap på mig så jag nästan går i backen. PÅNG sa det verkligen. Jag tittar upp och fattar ingenting, vafan vare som hände, typ? Förbi går något litet gäng som ser slaget jag åkte på av Fredrik och skriker "JÄÄÄVLAR VILKEN SMÄLL, IGEN IGEN IGEN" till honom. Sagt och gjort, PAAAAAANG sa det så smällde han till mig igen. Så två rejäla smällar inom loppet av 5-6 sekunder. Jag var svullen resten av kvällen.

I vilket fall. Efter klubben så drog vi upp till Kattis igen och satt där och softade ett tag, drack lite mer, spelade lite gitarr, tog det lugnt. Alla var vid detta lag rätt rejält fulla också, må jag kanske nämna. Kattis blev trött och gick och la sig, Micke tog en jävla dusch och sprang runt naken i lägenheten resten av kvällen. Vi lirade lite kort och tog det allmänt lugnt tills vi fick för oss att dra ut igen. Fråga mig inte varför eller vad vi skulle göra, men ut skulle vi.

Så där gick vi. Jag, Jocke, Micke, Ronnie, Fredrik och Frida, mitt i natten vandrandes runt i Uppsala. Vi stannade till på en bensinmack då Micke skulle in och köpa en boll. Sagt och gjort, fotboll blev det sen resten av natten.

Fredrik och Frida stack efter en stund hem, men jag, Micke, Ronnie och Jocke fortsatte natten. Efter många om och men hittade vi en fotbollsplan, eller snarare en gräsmatta med två fotbollsmål. Där lirade vi stress i... jag vet inte hur många timmar. Mer eller mindre resten av natten. När solen började gå upp så la jag mig ner på fotbollsplanen och tog min väska som kudde och dunade i någon timme.

Sova på en fotbollsplan med solen lysandes = feeeeest!

Tydligen så lämnade resten av gänget mig liggandes där och strövade vidare ett tag. Ingen aning vart de stack, men jag sov så gott så. I vilket fall kom de tillbaka till slut och väckte mig och vi kom överens om att vi skulle rulla tillbaka till Stockholm. Det var nu Söndagmorgon... kanske 6-7 var klockan. Vi drog oss hem till Kattis där Fredrik låg och sov och väckte honom och sa att vi skulle dra.

Sen började äventyret.

Vi började leta efter tågstationen, och det går fan inte att förklara hur svårt det är att hitta tågstationen i en främmande stad utan en aning om var man är någonstans. Vi började leta iallafall, gick åt alla håll, frågade folk, men av någon anledning så sa varenda människa vi frågade någonting annorlunda mot tidigare svar vi fått. Så vi letade. Och letade. Och letade. Vi måste ha gått runt hela Uppsala innan vi hittade den där jävla stationen. Det blev en jävla promenad på någon mil om inte mer, och det sög då jag hade packning med massa kläder och öl samt gitarren att gå och släpa på. Fick hjälp med gitarren mestadels av vägen dock! Tack gode gud.

Vi lyckades iallafall ta oss till tåget och hem, och jävlar vilket äventyr det blev!

---

För att sammanfatta då...

Uppsala var en härlig stad och stadsparken var underbar. Det var ett roligt äventyr men jag tror inte jag skulle vilja göra om det, haha. Främst för att jag knappt kan stå upp idag.

Ni får en bild också från Kalas, det fanns 60+ bilder från kvällen och på något sätt så var jag inte med på en enda. Jag undrar vad jag hade för mig egentligen.



Mike, Jokah och Frop på Kalas dådå...

Japp! Det var helgen!

---

Kom sedan hem och köpte Powerade för att få lite energi och nu är jag bakfull och har ont i hela kroppen. Men är man fest så är man... hehe!

Får inte heller glömma att gratta Spanien!!! Sjukt välförtjänt och jag älskar att titta på Spanien när de lirar fotboll. Varena spelare i laget har en sån jävla känsla med bollen (förutom möjligtvis Puyol) och det finns en sån spelglädje i deras spel. Ser ut som att de älskar fotboll mycket mer än alla andra lag de möter, liksom. Kan inte riktigt förklara det på något bättre sätt. Utöver det så vill alla i hela laget jämt ha bollen vilket är en sån jävla bra egenskap att ha hos ett lag. FEJNT!

Nu ska jag duna och hoppas på att jag blir människa igen.

PUSS O KRAM TYP

/andeh

Tjo! Hemma efter en helt galen helg faktiskt som från början inte skulle bli något galen alls.

Vaknade imorse, bakfull som ett jävla as (av någon anledning blir jag aldrig bakfull direkt dagen efter som vanligt folk, mitt kommer på måndagen, ALLTID), av att det står en grävmaskin en meter utanför mitt fönster (som är öppet...) och gräver i asfalten precis utanför fönstret. LÅTER INGENTING ALLS - av alla ställen på jorden så måste den stå precis utanför mitt fönster, just idag, en bakfull dag, och gräva i asfalt. Ni vet ju hur det låter när skopan på grävmaskin slår emot asfalten... DE E FEJNT!


-WARNING, TEXT FOLLOWS-

Fredag

Hursomhelst! I fredags gled jag ut till Kaggen för att sola och bada och ha det allmänt mysigt. Att vara det femte hjulet mellan brorsan och hans flickvän, och morsan/lasse var väl lite sisådär så jag blev uttråkad rätt fort och försökte leta upp något att göra. Snackade med en polare som skulle till Rasta värdshus så jag börjar söka efter ett sätt att ta sig dit. Efter många om och men med bussar hit och dit så lyckas jag övertala Niclas att köra mig dit om jag betalade med några öl. Sagt och gjort, kom dit, helt ensam, utan något company och träffade massvis av gamla polare.

Lär ju aldrig glömma Mattihas asgarv när han sprang in i mig och frågade "Va?! Vad gör du här? Vem är du här med?"

- "Ingen. =D"

Kan knappt ens beskriva hans asgarv när han hörde det men vadfan, det var en jävla fest. Träffade massa andra gamla vänner också. Krister, Munter, Matte, Ronnie och hela det gänget. Det var sjukt kul att se dem igen, de flesta av dem iallafall som faktiskt vågade prata med mig. En och annan av dem låtsades dock som att de inte visste vem jag var, typ. Råtöntigt om du frågar mig, men folk väljer väl själva hur de vill vara.

I vilket fall - moving on. När det började vankas stängning på värdshuset så hade ju jag (rätt väntat) inte en jävla aning om hur jag skulle ta mig hem därifrån, så jag ställde in mig på att få promenera från Rasta till kaggen.

Dock, av någon impuls och förjävla randomness hamnar jag i Adams båt efter att ha sumpat mina 99:- solbrillor i vattnet. Vi började tuffa utåt och någonstans mitt ute i mälaren får vi soppatorsk. Jävligt kul var det iallafall!

Till slut lyckades vi iallafall ta oss till destinationen som då råkade vara norra Adelsö. Så där landade jag, utan en aning om hur jag skulle ta mig därifrån och knappt hur jag hade kommit dit. Landade till slutet av kvällen på ett golv hemma hos Mattihas, med nån form av kattlåda / kattmatstallrik som kudde. Det var festligt!

Vaknade på lördagen av att han och Elins katt Morgan ligger på magen på mig och skriker, haha. Riktigt härligt!

Senare drog vi och badade ute på någon strand på Adelsö och sen skjutsade Adam ner mig till kaggen då han ändå skulle ner och handla bensin på Ekerö. Vilken jävla randomfest som blev rätt lyckad!


Lördag

Som sagt så fick jag skjuts hem av Adam och landade i en solstol för ett tag innan vi bestämde oss för att rulla ner till en liten pub som brukar köra sitt race på Lördagar. Tyvärr så var det inget drag där alls då de som höll i det förr inte längre fick sköta det. Tydligen blev det för stökigt. Finns väl en risk att jag och mina gamla polare som jämt hängde där förr är anledningen till alltihop, men ändå jävligt tråkigt. Så några pensionärer senare så ringer Hofer och undrar om jag vill komma upp till Rosenhill. Självklart tyckte jag, så jag, Joakim, Pia och Fredrik bestämmer oss för att dra upp till Rosenhill. Tyvärr gick inga bussar, så vi tänkte gå, men efter många om och men så hamnar vi på två cyklar och börjar trampa för liv och död för att ta oss upp till Rosenhill. Har fan fortfarande ont i arslet av att ha suttit bakom Frop på någon jävla pakethållare som inte alls var gjord för att sittas på, haha.

I vilket fall så var det trevligt där uppe, träffade Hofer, Mixie och Wille och softade med dem ett tag. Sen kom det lite fler folk och vi tog bussen hem tillbaka till mig för "efterfest" men det var väl egentligen då festen började på allvar. Fick med oss lite folk och badade Jacuzzi och gjorde det ena och det andra. Nerdragen av Jocke i jacuzzin med kläder på. Som tur var kände jag på mig att någon skulle få för sig att dra ner mig då jag satt på jacuzzi-kanten när det hände, så jag la av mig mobilen innan jag satte mig där, samt tog av mig mina nya skor.

Jävla härlig fest var det iallafall. Till slut skulle folk gå och lägga sig, Frida, Ida och Fredrik ockuperade snabbt mitt rum och säng så jag impulsade vidare och hängde med Hofer hem till hans föräldrars hus och blev tilldelad hans gamla stuga och dunade där inne. Vaknade någon gång vid halv 12-tiden och spenderade några timmar hemma hos Hofer och glodde på film.

Tog min väska innehållandes typ allt jag ägde och hade, knäckte en ny öl, drog skjortan över axeln och började traska hemåt som den glidare jag är. Var nog den skönaste promenaden på länge. Strålande sol och en öl i handen. Jag var nöjd!


--

Det var min helg fellas! Blev en rätt detaljerad förklaring men man måste ju bjuda på det man gjort! Nu ska jag lida vidare av denna jävla orkan av oljud som grävmaskinen utanför orsakar.

Puss

Vilken brutal jävla fest det har varit de senaste dagarna.

Torsdag-Söndag, extremfest med helt galen Fredag full av alla möjliga sorters bjud. Helt sjukt.

_JAG INVÄNTAR BILDER FRÅN ALLA SOM TOG BILDER/FILMER, BJUD TILL OCH SKICKA DEM TILL MIG ÖVER MSN ELLER W/E_

Söndagen var väl den enda dagen som var lite sisådär. Man åkte på en nota av bakfylla för alla dagarna tillsammans, så det blev en bakfylla x4 typ. Jag trodde jag skulle falla ihop och dö, men det gjorde jag inte! Bara att slänga i sig en återställare och sen var det fest igen.

Ja nä... Bilder kommer så småningom. Nu är alkoholen ur kroppen iallafall.

PUSS



F-e-s-t - i - W-a-h-l

Jävlar vad dålig uppdatering, men det e lugnt, eller hur!?

Så mycket festande på sistone. Sjukt nice helg med massa polare, lite gemensam födelsedagsfest typ för mig och Krille. Det var riktigt trevligt, och Krille sov inte på toaletten. Det var synd, men ändå win. HEHE!

Några dagar vila nu och bara sufta runt i solen och ta det lugnt innan det smäller för midsommar. Istunnan full med is och ölflaskor ska fram och massa sjukt god mat skall ätas. Dessutom blir det massa trevligt folk! Inte minst att syrran och Patrik redan väntar på festen, även Krille och MIKE kommer, precis som traditionen berättar. Synd att inte Mike var med förra helgen. Men jobb är väl jobb, tyyyyyp?


Ut och springa nu, hej!

Då var man 21!

Nice, typ. Födelsedagen firades... inte? Haha, sjuk och eländig så blev att vara hemma hela dagen och den enda man träffade var farsan. Fick 500kr av farmor som hon hade skickat med farsan nån gång, det var fint. Blir till att festa till i helgen (förutsagt att jag då är frisk, vilket jag måste va, annars skiter jag i vilket om jag smittar andra, HEHE) och fira födelsedagen. Krille har ju inte riktigt hunnit fira sin egen heller, så det är nice. Visserligen kanske han nått gränsen för när man bör fira födelsedagar och när man bör frukta dem. Aja... :P

Tack till alla grattis som jag fick av massa fölk, nu blir det till att duna ett tag och försöka krya på mig!

Avslutar med en riktig bjudisfilm;



Inga konstigheter!

Pouss
/andeh

Vad ska man skriva?

Det har varit okej på sistone! Var ute på kaggen i massvis av dagar då syster är i Stockholm. Vädret var ju rätt underbart så vi solade och badade näst intill varje dag, hela dagarna. Det vädret får gärna komma tillbaka lagom till att man fyller år, tycker jag.

Så... som jag sa, fyller år snart. Tisdag smäller det. Inte för att jag antagligen kommer göra så mycket, men att plötsligt få dricka alkohol i USA är väl nice? Haha, jag vet inte.

21 på Tisdag alltså. Önskelistan är väl sisådär...

• Headset till datorn då mitt är redigt paj
• Bra springskor
• Någon slant kanske så man kan fira
• Att Jenn/yessi/mikaela hjälper mig att klippa mitt hår... -_-

Apropå springskor kanske jag borde dra mig ut till kaggen någon dag och gå en runda och samla ihop kläder som är mina som jag kan komma att behöva... Har jävligt taskigt med kläder så det vore nog en bra idé. Har ju trots allt en hel drös med kläder där ute, så varför inte?

Det var väl det, typ. Vi får se vad som händer framöver, blir nog en hel del festande framåt midsommar och nästa helg lite firande på krogen hoppas jag. Säg till om ni vill hänga med!

Och sist men inte minst, en häftig bild som Pia (brorsans tjej) har tagit.



Puss

/andeh

Senaste inlägget på denna BLÖGG var jävligt nice. Bara så ni vet.

Lite update då...

Syrran kommer till Stockholm imorgon och det är ju nice. Minns när vi var små och jag och lillebror Joakim typ grät varje gång syrran och storebrorsan skulle åka tillbaka till mor sin. Då träffade man dem ändå varann vecka, men nu bor ju hon typ i Värmland långt åt helvete och det suger ju typ så nu får man verkligen ta vara på varje chans man får att träffa henne! <3

Är ju då äntligen av med bakfyllan som satt kvar sen i helgen. Det tog en jävla tid att cleansa kroppen! Men nu så!

I övrigt har det blivit dags att bli snyggast igen. Inte för att jag inte alltid är snyggast, jag menar - det vet ju alla, men det är dags att bli ännu snyggare.

Det må ju gå sisådär i helgen dock ifall det blir Gröna Lund och massvis av öl.
... men men!!

Har även börjat hjälpa folk med sina bloggar... Vet inte varför men det är väl lite kul ändå. Inte själva skapandet eller så men att se folk bli glada och uppskatta något man gör för dem. Det finns ju vissa goda människor som förtjänar det liksom! Exempel: Tildes blogg, Jessicas blogg

Vad tycks? Jag var jävligt nöjd med Tildes, hela uppsättningen blev rätt grym och bakgrunden blev riktigt awesome nu till sommartid.

Aja, nog om det också.

Än en gång... förlåt för i helgen. Det blir för mycket för mig ibland.

Nu är det dusch! Puss

/andeh

Hemma, trasig och jävlig, trasslig och smutsig.

Men det är väl okej ändå. Blev att åka till Rissne och hem till Mike / Krille för att dricka öl och se hockey. Mycket trevligt bortsett från torsken mot tjeckerna så klart, men det fick ölen kompensera för.

Sen att jag kanske klantade mig lite i söndags kväll och lät känslorna styra totalt och bli lite smått otrevlig.. det ber jag om ursäkt för :/


Nu blir det att försöka dricka vatten och fylla kroppen med lite vätska igen.


Pouss!

Ps, det har TYP varit rätt okej väder också. Mysigt.

Skriver sällan någonting längre, har jag märkt. Fått lite klagomål (läs: Krilloz) men har inte sett många anledningar att skriva.

På senaste tiden har inte mycket hänt. Eller ptja, börjar typ bli sommar. Det är ju nice, iofs, men, nä, jag känner det inte. I övrigt har jag ränt runt lite hit och dit, lyckas inte sova på natten, och druckit en del öl.

Som vanligt sitter jag nu och kan inte sova, är inte trött... På 6an är det 'Highlander'. Vilket jävla skitprogram. Nog bland de sämsta serierna man kan föreställa sig. Allt från skådespelare och story till special effect i snudd på Startrek-anda. Visserligen är väl serien gammal, men ändå. Vilket jävla skit.

I lördags var det någon form av grillfest ute hos morsan. Jag var väldigt tveksam till att åka ut. Inte för att folket på något sätt är tråkiga eller för att stället är tråkigt. Maten är ju även den väldigt god. Men av lite andra anledningar. Jag vågar inte ens föreställa mig vad som kunde hända ifall...

I vilket fall så blev det öl i massor och grillad mat. Sent på kvällen gick alla och la sig förutom jag som satt och pimplade vidare en stund och resonerade med mig själv om livet. Ringde även Krille och, nyvaken som han var då han skulle jobba, irriterade väl honom en aning med massa fyllesnack. På någon högersväng fick jag iochmed att jag snackade med Krille den briljanta idén att somna utomhus så som jag och Krille gjorde förra sommaren på midsommar. Den gången var det inte frivilligt dock. Och det var varmt.

Så, dum som jag är så la jag mig utomhus och tänkte sova. Vad gör man inte för att bjuda till och vara lite rolig? Tanken var väl egentligen att alla skulle vakna och se mig liggandes utomhus och sova och tycka detta var skitkul. Så blev det inte riktigt. Istället fick jag årets förkylning och mår fysiskt piss. Ont i kroppen fick man också, och det blev ju inte bättre av att det regnade lätt när jag vaknade. Duggade, kanske man ska säga, men det var inte så behagligt att vakna, bakfull och jävlig till att det regnar en i ansiktet. Och så förkylningen på det, gg.

Kanske ska nämna även att farsan är i Norge, så jag bor ensam för tillfället. Det är skönt, även fast det kanske inte är något stohej på något sätt här hemma vanligtvis, men ändå en liten annan grej. Plötsligt planerar man allting själv, måste själv fixa disken, köpa och laga mat, plocka undan allt jag självklart drar fram och se till att hushållet faktiskt fungerar. Så det är ju annorlunda, lite mer arbete, men framförallt skönt. Man känner sig fri, på något sätt.

Dock finns det ju downsides. Det är äckligt ensamt. Trots att jag sällan umgås mycket med farsan när han är hemma så är det ändå något sorts umgänge man har när man traskar förbi vardagsrummet och säger 'Tja!', eller bara gapar "GOD NATT GAMMGUBBE" när man rör sig till sängen.

Aja...

---

VARNING: efter denna rad följer min depression.

---

Jag vet ej ens varför jag skriver om detta här. Ingen som bryr sig om den delen av mitt liv läser detta ändå. Förutom möjligtvis mamma.

Inne på 6e månaden nu. Vad har förändrats? Inte ett skit. YES ALLTSÅ!

Jag kan inte riktigt förklara hur det är att inte kunna sova på natten. Jag har aldrig varit killen som går och lägger mig 22:00 och går upp tidigt, har mer eller mindre alltid gått och lagt mig för sent och sovit för länge på dagarna. Men jag har aldrig haft svårt att sova när jag väl är trött.

Nu kan jag inte sova, även om jag är trött. Jag kan somna. Men sen vaknar jag. Oftast vet jag inte ens varför, minns inte vad jag drömt och har ingen aning varför jag vaknar flera gånger om varje jävla natt. Men ibland minns jag.

Ibland är det så skönt att vakna. Då verkligheten är bättre än drömmen. Att då få vakna och känna att allt är bättre än det verkade i drömmen.

Men ibland är det värre att vakna. Och märka att verkligheten är som den är. När den kunde varit som den var i drömmen. Drömmar om förr. Drömmar om fantasier.

Men det är väl vad allt är. En stor fantasi, inte sant? En uppmålad jävla bild om hur man velat att det skulle vara. Det var länge sen Du brydde dig ett skit, eller om någonting. Någon gång hände någonting. Dagen då Du slutade bry dig. Dagen du blev den människan du är idag. Jag vet inte hur många gånger de senaste månaderna som jag frågat mig själv vad det var som hände. Hur kunde du, den underbaraste och mest omtänksamma människan i världen, förändras så?

Det är svårt att förstå hur ont det gör när de människor man älskar visar sig vara helt andra personer än man trodde de var.

Men varför mår jag då så här? Borde inte jag må bra nu då, eftersom du ändå inte var personen jag trodde att du var? Borde inte hela grejen vara pisslätt att släppa då?

Jag antar att det handlar om fantasi.

Fantasin i det hela är den bild jag målade upp av dig, fantasin är den människa jag trodde du var.

Denna fantasi älskar jag så mycket. Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag älskar den. Men det är bara en fantasi.


Jag vill bara att du ska veta hur illa du gjort mig. Men jag vet inget sätt att visa eller beskriva det. Jag trodde inte det om dig, från det att vi satt och tittade på varann på bussen till skolan, till det att du gjorde slut den 24e november '09, trodde jag aldrig det om dig.

Jag vill bara att du ska veta hur illa du gjort mig. Jag vill bara att du ska veta hur illa du gör mig, varje dag. Jag vill bara att du ska veta hur mycket du får mig att lida, varje dag. Jag vill bara att du ska veta hur dåligt jag mår, på grund av dig. Endast på grund av dig.

Jag vill bara att du ska veta, trots allt det, hur mycket jag älskar dig.

På något jävligt vrickat sätt.

Jag vill bara att du ska förstå.

She put him out like the burnin' end of a midnight cigarette
She broke his heart, he spent his whole life tryin' to forget
We watched him drink his pain away a little at a time
But he never could get drunk enough to get her off his mind,
Until the night.

He put that bottle to his head and pulled the trigger
And finally drank away her memory
Life is short but this time it was bigger
Than the strength he had to get up off his knees
We found him with his face down in the pillow
With a note that said I'll love her 'til I die
And when we buried him beneath the willow
The angels sang a whiskey lullaby.

The rumors flew but nobody knew how much she blamed herself
For years and years she tried to hide the whiskey on her breath
She finally drank her pain away a little at a time
But she never could get drunk enough to get him off her mind,
Until the night.

She put that bottle to her head and pulled the trigger
And finally drank away his memory
Life is short but this time it was bigger
Than the strength she had to get up off her knees
We found her with her face down in the pillow
Clinging to his picture for dear life
We laid her next to him beneath the willow
While the angels sang a whiskey lullaby.

Max

Min bästa vän någonsin - eller min sämsta vän någonsin? Lite av båda antar jag.

Vi gjorde det mesta tillsammans. Vi började umgås genom Maria Bergman. Du började precis 8an och jag började precis 6an. Vi umgicks mycket, Du, Jag och Maria och efter att ni gjort slut så höll du och jag ihop. Vi gick upp på morgonen, åkte med din moppe till skolan, umgicks på rasterna, åkte hem på din moppe (om jag inte hade träning eller dylikt och stannade hos farsan). Dagarna i ända umgicks vi. Vi blev äldre och äldre och mer intresserade av datorer och musik, samt spel. Vi började lira Quake tillsammans och lirade det minst några timmar om dagen, och vi lirade tillsammans. Inget kommer väl någonsin slå känslan i LaMe och AnC!3nT? Sjukt vad mycket vi spelade tillsammans och vad vi älskade det. Vi ringde till varann när det var dags att lira och vi lirade konstant verkligen. Vi blev bland de bästa 2v2 teamen i världen. Vi var bäst.

Vi började även lira gitarr på allvar. Hofer hjälpte till på ett hörn med det mesta vi lärde oss och ett o tre och vi lirade i något litet krogsband som lirade på krogen då och då. Skitkul var det dock. Synd att du mer eller mindre la av gitarrliret, eller åtminstone trappade ner på det, när jag ökade.

Somrarna var bäst. Vi hade sjukt kul på somrarna, antingen satt vi nästan i dygn och spelade Quake tillsammans, eller så lirade vi pingis tillsammans, eller bara umgicks allmänt, kanske drog på någon fest, dygnade och gjorde random grejer, dygnade och drack kaffe hela natten bara för att dygna. Vi gjorde massa konstiga grejer, och det var alltid lika kul. Ibland bodde vi mer eller mindre hos varandra, du kanske sov hos mig en vecka i sträck eller tvärtom. Sjukt kul hade vi.

Vi blev äldre, och mognare kanske jag ska lägga till, men när vi gjorde saker tillsammans var det ändå samma Max och Andreas. Tänkte man på Andreas, vad han gjorde och vem han umgicks med så tänkte man alltid Max.

Utöver allt kul vi hade, så fanns där genom åren många gånger då vi var jävligt ledsna. Jag hade massvis av bekymmer hemma, familj som gick i tusen bitar, jag hade mer eller mindre jämt flickvän och på ett eller annat sätt om jag lyckats få mig själv sårad så var det med dig jag pratade. Du hade problem med din farsa och det var mig du pratade med. Kommer aldrig glömma när jag satt och kramade dig och du grät på Gröna Lund.

Vi fanns där för varann och var allt som bästa vänner kan vara.

Det är så sorgligt att allt detta värderades så lågt av dig.

Jag träffade en tjej som jag tyckte mycket om. Efter om och men blev jag tillsammans med henne och var så i massvis av år. Hon var mitt allt, och vi hade stundvis ett helt sjukt bra förhållande. Visst hade vi dåliga stunder, men våra bra stunder var värda allt i hela världen. Du visste allt detta. Ändå på något sätt hade du mage att gå bakom min rygg, berätta för tjejen jag älskar att du fått känslor för henne, och även efter att ha blivit bedd att dra så fortsatte du, och allt detta bakom ryggen på mig. Hon har precis lika mycket skuld i att gå bakom ryggen på mig som du har, men hon hade nyligen dumpat mig och lyckats skaffa en helt ny personlighet som var främmande för mig, men att du skulle göra något sånt mot mig var helt obegripligt för mig.

Du visste vad hon betydde för mig. Du visste vad du gjorde mot mig. På något sätt gjorde du det ändå. Jag står oförståeligt och ser på när mina två närmsta människor i världen, du och Jennifer, gör mig mer illa än någon annan kunnat göra. Ni samarbetade väl, och lyckades lika väl.


Du har tur att jag inte hugger dig tillbaka med kniven du lämnade i min rygg.


Jag står ensam kvar. Något du kanske inte insett är att skadan du gjorde mot mig inte bara var Jennifer. Alla våra gemensamma vänner har totalt slutat prata med mig. Ronnie pratade och umgicks en del med mig i början, och Hofer har försökt ta kontakt några gånger. Även Jennifers vänner som jag umgåtts med mer än mina egna vänner de senaste åren har slutat prata med mig. Ensamheten som du skänkte din så kallade bästa vän.

Jag vet inte hur du kunde vända mig och allt vi varit igenom ryggen för någon du känt så kort tid och som du visste så föga om, men det säger bara mig hur lågt du värderade allting, eller kanske hur övervärderad jag hade dig? Vet inte vilket som är rätt. Jag kanske helt enkelt värderade dig högre än jag borde ha gjort. Eller så värderade du mig lägre än du borde ha gjort. Jag vet inte.

Nu ser jag bilder på dig på hennes blogg som mitt hjärta tvingar mig att läsa. Det skär och det gör ont men jag är tvingad att läsa ändå.

Jag har aldrig i hela mitt liv mått sämre, Max. Och det har jag er att tacka för.

Det är din födelsedag, så grattis antar jag. Av någon vrickad anledning mår jag omöjligt sämre än vad jag "vanligtvis" gör. Jag antar att det är av anledningen att jag vet att ni är med varann eftersom det är din födelsedag, och jag vet hur det brukade/kunde vara när Jennifer eller Jag fyllde år. Det är hemskt, det plågar mig något enormt. Det går inte riktigt att beskriva, och det gör det inte bättre att veta hur belåten du är att du lyckats med det du försökte.

Du dömde mig till lidande. Och lida gör jag. Och det går inte åt rätt håll.

Jag gömmer mig i musiken, och värmer mig genom att veta att ingen någonsin kan bli bättre än vad jag och Jennifer var. Om det är det du är ute efter är det bara att ge upp. Det fanns en connection mellan mig och Jennifer som jag aldrig känt med någon annan, och som var starkare än någonting jag upplevt eller sett andra uppleva. Det är väl det närmsta till tankeläsning man kan komma, och vi visste så väl exakt vad som försigick i den andras hjärna, mer eller mindre.

Jennifer och Jag var bäst tillsammans, och vad som än händer så kan ingenting ändra på det.




Men värmen jag får av det räcker inte i närheten till. Jag vet inte vad som räddar mig. Det känns naivt att ens tänka mig att något skulle rädda mig. Vet ej vad jag kan göra eller vad jag ska ta mig till, men jag dwellar vidare som en själlös zombie. Det är allt jag kan göra. Tack.

Grattis på födelsedagen, Max.