2010-2011...

2010:

Ett jävla år... Ganska oförklarligt. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig. Ett år som detta har jag aldrig upplevt förut och lär nog aldrig uppleva igen... eller vem vet? Tror man kan beskriva Andreas Wahl år 2010 med några ganska enkla ord, egentligen. Andreas Wahl var den själva definitionen av en sargad och förstörd ung man år 2010. Han var så förstörd psykiskt, han var så nedtryckt under jorden, han ville inte existera. Han gjorde allt man inte ska göra, han gjorde allt för att förstöra för sig själv och sin kropp. Han var onykter mestadels av året. Han gjorde många andra saker man inte egentligen bör göra. Han var förstörd, han var slut. Hans hopp hade runnit ut. Fanns inga utvägar, ingenting. Fanns inga känslor, fanns ingenting. Verkligen ingenting. Han var tom. Det enda som fanns var ett självdestruktivt betéende. Hela världen föll samman för honom. Folk såg hur han mådde, folk såg hur förstörd han var och de försökte göra det de kunde, men hjälp var inte det han ville ha. Ena sekunden ville han gräva ett hål och gömma sig för världen, och det gjorde han. Han gömde sig i musiken. Låtskrivande med strömmande tårar. En lite annorlunda isolation, antar jag. Andra sekunden ville han inte vara själv. Kanske var han rädd för vad som kunde hända ifall han var själv, kanske ville han bli övertalad att allt skulle bli okej. Han tog till alkoholen för att kunna pressa fram ett léende men slutade oftast i ett hörn med en telefon i handen och läste gamla sms. Allt var förstört.

Det där är för mig den bästa definitionen av att vara förstörd. Det där var Andreas Wahl år 2010.

-

Men för att vända lite på det, och ta det positiva som har hänt. Det självdestruktiva betéendet och allt festande har även fått mig att träffa rekordmånga nya vänner. Har varit runt över hela Sverige känns det som och träffat nytt folk på alla ställen. Har väl även dragit på mig ett litet "fest"-rykte som jag aldrig någonsin haft förut. När allt kommer omkring så är det väl inte alla som impulsåker till Uppsala och sover på någon form av fotbollsplan eller ligger och sover uppe på tantoberget, stenfull på eftermiddagen i solen. Men jag är ju egentligen inte sån. Det vet nog de flesta, men ett litet sånt rykte har man ju fått och det har jag nog hjälpt till mycket med själv. Har själv sprutat fester överallt och taggat till fest när helst jag kunnat.

Varje år måste väl bringa något positivt också. Och det har det ju gjort, delvis, men detta 2011 hoppas jag verkligen på. Aldrig förr har jag "längtat" efter det nya året som detta. Det var riktigt skönt när klockan slog 00:00 på nyår och det nya året startade. Även om det är en helt vanlig dag precis som vilken annan. Det är ju inte som att någonting ÄNDRAS bara för att någon siffra ändras som någon grek eller motsvarande hittat på för evigheter sen. Men den psykologiska blockaden att gå över till ett nytt år... Det var skönt. Det är det enda sättet jag kan beskriva det på.

Men jag får inte glömma att nämna alla underbara kvällar vi haft... och dagar. Året slutade bättre än det började iallafall.

2011:

Året är öppet och vad som helst kan hända. Vi får se! Jag har inga särskilda förhoppningar på grund av risken att bli besviken, men allt är öppet. Verkligen vad som helst kan hända och det är en bra sak tycker jag.

Tack för allt det positiva! Det är det som får oss att köra vidare.

Tack för 2010. 2011, nu åker vi.

So long,
Andreas