Måndag, tillbaka till livet kanske?

Sådär ja. Helgens synder är ur kroppen och nu var det dags att fixa lägenheten också. Det var ju inget stökigt ALLS efter i Fredags/Lördags! Men men, städa städa städa och det ser faktiskt redan rätt okej ut!

Frop ligger dessvärre i min säng och snackar i telefon... Ska riva ur precis alla tygdelar i denna lägenhet och tvätta alltihop. Mer eller mindre sanera alltihop. Lär ju se likadant ut efter nästa helg dock, haha. Aja!

Japp, så städa lägenheten, mysa lite med Fredrik och sen är det träning ikväll!

Ha det fest!


Bra helg!

Söndagkväll och man mår precis så som man förtjänar efter helgens äventyr.

Inledde i Fredags med rätt bra förkrök i lägenheten för att sen rulla inåt storstaden. Träffade även en stenborgsgammal polare som hängde med in mot krogen.

Det roligaste på resan in var nog stoppet i Bromma. När vi springer över rondellharen mot bensinmacken som vi skulle till så ser jag att Foffe och Adde ska springa över vägen. Jag går precis bakom dem, så jag tänker "äh, jag springer jag också då" och börjar springa då en bil kommer i ganska hög hastighet och det tog några sekunder för mig att uppfatta vilken hastighet den kom i. Smart som jag är tvärnitar jag och ska vända och springa tillbaka.

Ja, behöver jag egentligen förklara mer? Jag önskar någon hade filmat. SJÄLVKLART halkar jag, mitt i brommaplansrondellen, mitt emellan högerfilen och vänsterfilen, med bilar åkandes mot mig i fullt blås. Bilföraren ser händelsen, men inte fan bromsade han. Istället STÄLLER han sig på tutan och släpper verkligen inte tutan.

Haha, fest som man är så slänger ja de ja håller i, tar mig upp på benen och slänger mig i någon form av volt/kullerbytta/festbjudhopp upp på rondellharen igen. Tror man var tvungen att se händelsen för att fatta hur kul det såg ut, men samtidigt är man ju jävligt vettig då jag var någon sekund från att säkerligen bli totalt överkörd. Kunde ha gått värre men nu gick det bra och det höjde stämningen enormt!

In på krogen där det var bra drag, mycket alkohol, extrem fest och många trevliga människor!

På något sätt lyckades vi dock självklart tappa bort varandra, så några hamnade på Viper, några hamnade på The Bridge och en av våra pajaser till vänner drog ensam till Privilege.

Väl på väg hem träffade vi fler härliga människor och fortsatte festen hemma hos mig och festade in på morgonen.

Lördagen blev ganska lik. Folket somnade hemma i min pyttelilla lägenhet så när vi vaknat blev det ju mer eller mindre fest direkt igen. På't igen ba'!

Hursomhelst, efter förkröket så tog vi alla skilda vägar. Jag följde med Frop och två tjejpolare till The Bridge igen och den här dagen blev nästan värre än dagen innan. Jävligt skönt folk och det var riktigt kul, med undantaget att det kostade rätt mycket pengar, haha.

Märkte ju när man satt på bussen på väg hem att pengarna plötsligt blivit mycket färre.

HELT galen helg iallafall och jag har haft det sjukt kul, träffat skönt folk, och ja... allt har varit äckligt kul denna helg! Men sånt har väl sitt pris antar jag, och det fick plånboken känna på.

Angående bilder vet jag inte om det togs några någonstans men det återstår väl att se. Kanske finns lite mingelbilder från The Bridge, det vet man aldrig.

Allt som allt, riktigt nöjd med helgen!!!

PUSS


Det där med livet...

Vi människor är så ensamma varelser. Vi är faktiskt det enda däggdjuret som faktiskt tänker på hur jävla ensamma vi är. Deprimerade jävla töntar är vi egentligen. Varenda människa på hela jorden tycker att de själva är ensamma. Kanske inte alltid, men alla 7 miljarder gör det någon gång. Eller hur många vi nu är på denna jord.

Hur mycket umgänge vi än har, hur många bra vänner vi har, hur mycket kul skit vi än gör om dagarna så tycker vi i slutändan ändå att vi är ensamma. Vi sitter och tycker synd om oss själva. Vissa visar det mer än andra. Då kallas det depression. Men även den starkaste själen sitter där någon gång, förmodligen framför datorn och filosoferar om livet och hur mycket det suger ibland.

Jag säger inte emot att jag är en av dessa människor. Jag har en förmåga att kunna isolera mig från omvärlden när jag känner att allt blir för mycket. Jag avskyr att känna mig som en börda för andra människor.

Det finns verkligen inget värre.

Det räcker med att jag sover hemma hos en polare och märker att sängen är sämre bäddad än när jag kom dit för att jag ska trycka ner mig själv och försöka göra sängen mycket finare än när jag anlände. Kanske är hos en vän som har fest och tar med mig lite vänner. På något sätt lägger jag alla mina vänners "ansvar" på mig då. Främst ifall det är jag som har taggat till att ha fest. Om något är minsta stökigt då så kan jag gå runt och städa mitt i natten när alla gått och lagt sig och jag mår rent av skit av att vara anledningen till att någon annan ska tycka att någonting är jobbigt.

Som sagt, allt ifrån nedskräpat hus till... ja absolut vad som helst. Är jag orsaken till att någon annan mår dåligt, behöver göra saker de inte har lust med, blir uttråkade, ja precis vad som helst som är det minsta negativt, så mår jag skit. Jag vill endast vara anledningen till positiva känslor och positiv energi. Är jag anledningen till negativa känslor så går jag i botten direkt.

Är jag svag för det? Eller är jag stark? De flesta människor skulle förmodligen inte bry sig. Då kanske det är en stark grej att orka bry sig så mycket? Eller så är det kanske en svag grej att bry sig så mycket och trycka ner mig själv? Jag vet inte.

I vilket fall så har jag så många gånger varit anledningen till negativa känslor för andra människor. Har misslyckats så jävla många gånger. Har lyckats ge de värsta negativa känslorna till de människorna jag bryr mig mest om. Är det något jävla fel på mig? Allt jag vill är att sprida god energi omkring mig. Vara den där killen som alla älskar att vara i närheten av. Han som får festen att bli kul, han som gör myskvällarna mysigare, han som är den underbara vännen och pojkvännen. Han som andra skulle önska att de var.

Ändå sitter jag här, en fredagmorgon, och känner mig ensam. Precis som resten av alla 7 miljarder människor brukar göra, antar jag.

Blir nog till att inleda denna Fredag med låtskrivning och gitarrspel. Musik har en förmåga att sätta allt i perspektiv. Det kan vara så lenande och så skärande. Man kan uttrycka sig inom musiken på ett sätt jag inte tror man kan hitta från någon annan stans. Allt ifrån toner och känslan i melodin till välskrivna texter och brustna rösters sorg. Musiken är min bästa vän och det bästa gömstället planeten har att erbjuda.

Men innan jag sätter mig med min gamla halvtrasiga gitarr vill jag passa på att ge ett stort grattis till min underbara storebror. Hoppas verkligen att det blir något firande någon dag. Han har oturen att behöva jobba hela helgen då han fyller 25. Fylla 25 Fredagen den 24e. Praktiskt. Om man inte hade jobbat.

Hoppas han får en grym dag ändå. Hörde att han hade en jävligt bra kväll igår iallafall!

Grattis Mike!




Ta hand om dagen då den aldrig kommer åter.

/andeh


Och herren sa "låt där vara fest"

Jajjemän, mer bjud blev det på Måndag och Tisdag. Inga konstigheter, eller hur?

Underbara dagar, mycket trevligt folk, allt som det skall vara. Ni kan nog få fantisera om resten faktiskt, orkar inte ge detaljer i nuläget. Men jag bjuder på lite bilder!




Bra skit.

PUSS


Lördagkväll och reklam

Äntligen frisk. Kroppen är i toppform efter att knappt ha ätit på några veckor. Bäst mår nog levern, den fick sig en ordentlig paus och det är väl bra det, antar jag.

Lite fest igår och iförrgår, mycket trevligt umgänge och ett oändligt dunkande av bra musik. Dags att plocka fram gitarren nu också, inte sjungit eller spelat på många veckor nu på grund av förkylningen så gud nåde den som tvingas lyssna till en början.

Vaknade imorse av att Eriika och gänget hällde någon tabascoliknande sås i käften på en. Man var eld och flammor iallafall när man vaknade, på alla tänkbara sätt. När jag sen somnade om slutade det med någon gelatinerad ostronsås i käften istället. Ostron är inte gott. Gelatin är inte gott. Jag trodde jag skulle dö och känner fortfarande smaken av skiten. Eriika och Ronnie ligger riktigt risigt till nästa gång de somnar i närheten av mig!




Skulle vilja göra reklam för en polares blogg. Relativt ny blogg som jag förstått det, och jävligt intressant att läsa. Man önskar ju att man hade samma vokabulär som Alex, på något sätt blir allting mycket intressantare när man använder vettiga ord. Kanske skulle gått på någon svenskalektion när jag gick i plugget. Äh.

I vilket fall, kolla in den! --->  http://www.alexanderhofer.se/

Mycket värd tiden!




I övrigt... hmm. Grattis i efterskott till Lasse! Fest, typ. Och snart är det dags för Mike att fylla år också, får hoppas på att det blir någon sorts bjudningsfest. Om inte annat får man slänga ihop en! Man får passa på nu medans det fortfarande går att vara utomhus.

Apropå utomhus... Vinter incoming. Sug mig? Vad fan är vintern bra för? Nyår kan vara rätt festlig och när man var yngre så var även julafton en höjdpunkt. Men utöver dessa ynka två små dagar så är det ju faktiskt bara skit. Någon mysig hemmafest är väl skönt på vintern, men att vara så begränsad som man är på vintern... Hrm.

Röstning på Söndag också... Som alla andra säger jag att jag inte tänker sitta och jiddra om vilket parti ni ska rösta på, men jag är rätt bestämd i min röst.

Tycker att många partier är rent av larvigt idiotiska på många sätt, men det finns inget rätt och fel eftersom man speglar partierna med sitt eget sätt att leva. Självklart tror jag inte att jag, en 21årig arbetslös musiker utan en krona inkomst, skulle rösta liknande en kanske precis lika vanlig människa på 21 år som arbetar 40 timmar i veckan och kan köpa precis vad han vill några gånger i veckan. Det är väl detta som skiljer borgliga och sossar... Haha. Jag kommer iallafall inte falla för den nya grejen att rösta på SD.

Finns så mycket skit inom SD som jag bara inte klarar av. När jag läser en del av deras uttalanden känner jag mig smartare än hela partiet Sverigedemokraterna. Och vad har jag för utbildning liksom? Jag är en utbildad innebandyspelare. De ska föreställa politiker. Vi innebandyspelare vet inte mycket vi, men det måste vara något fel när man får den där känslan. Aja, som sagt så röstar alla på vad de vill, men jag hoppar inte på det tåget jag.

Läs:
http://alexanderhofer.blogspot.com/2010/09/konsten-att-valja-ratt-och.html




Nåja, nu får det vara nog för idag. Blir till att krypa ner och filosofera om bra tider "innan en ny dag går in i våra liv för att aldrig komma åter."

Cheers.

profile image



-

Just gonna stand there and watch me burn
But that's alright because I like the way it hurts





Sjuk, tristess och Once

Fy fan vad sjuk jag är. Vet inte om det är många som var på skördefesten som är friska, verkar som att en jävla epidemi spred sig på den där festen.

I vilket fall, sjuk och jävlig med hög feber, hosta och allt dåligt man kan tänka sig, typ. Det suger rätt ordentligt. Men än värre är att det är så jävla TRIST. Vad fan kan man göra? Huvudvärk, så kan knappt glo på TV, och knappt på skärmen. Man orkar inte göra någonting, och man missar fest efter fest och kan inte träffa polare eller någonting. Sug mig.

Kollade nyss på "Once", en irlänsk film som var helt otroligt jävla bra. Trots att skådespelarna inte ens är professionella skådespelare utan musiker så var det bland det bästa jag sett. Finns ett djup och en sorg i den filmen som river i även den tuffastes bröst tror jag. Den ger en perspektiv, och framförallt när man ser liknelser överallt. En riktigt jävla bra film och man speglar sig som aldrig förr med karaktärerna i filmen. Värd att se!

Nu ska jag... fortsätta vara sjuk och må förjävligt. Hejs.




RSS 2.0