Jamenvisst vetu
Senaste inlägget på denna BLÖGG var jävligt nice. Bara så ni vet.
Lite update då...
Syrran kommer till Stockholm imorgon och det är ju nice. Minns när vi var små och jag och lillebror Joakim typ grät varje gång syrran och storebrorsan skulle åka tillbaka till mor sin. Då träffade man dem ändå varann vecka, men nu bor ju hon typ i Värmland långt åt helvete och det suger ju typ så nu får man verkligen ta vara på varje chans man får att träffa henne! <3
Är ju då äntligen av med bakfyllan som satt kvar sen i helgen. Det tog en jävla tid att cleansa kroppen! Men nu så!
I övrigt har det blivit dags att bli snyggast igen. Inte för att jag inte alltid är snyggast, jag menar - det vet ju alla, men det är dags att bli ännu snyggare.
Det må ju gå sisådär i helgen dock ifall det blir Gröna Lund och massvis av öl.
... men men!!
Har även börjat hjälpa folk med sina bloggar... Vet inte varför men det är väl lite kul ändå. Inte själva skapandet eller så men att se folk bli glada och uppskatta något man gör för dem. Det finns ju vissa goda människor som förtjänar det liksom! Exempel: Tildes blogg, Jessicas blogg
Vad tycks? Jag var jävligt nöjd med Tildes, hela uppsättningen blev rätt grym och bakgrunden blev riktigt awesome nu till sommartid.
Aja, nog om det också.
Än en gång... förlåt för i helgen. Det blir för mycket för mig ibland.
Nu är det dusch! Puss
/andeh
Lite update då...
Syrran kommer till Stockholm imorgon och det är ju nice. Minns när vi var små och jag och lillebror Joakim typ grät varje gång syrran och storebrorsan skulle åka tillbaka till mor sin. Då träffade man dem ändå varann vecka, men nu bor ju hon typ i Värmland långt åt helvete och det suger ju typ så nu får man verkligen ta vara på varje chans man får att träffa henne! <3
Är ju då äntligen av med bakfyllan som satt kvar sen i helgen. Det tog en jävla tid att cleansa kroppen! Men nu så!
I övrigt har det blivit dags att bli snyggast igen. Inte för att jag inte alltid är snyggast, jag menar - det vet ju alla, men det är dags att bli ännu snyggare.
Det må ju gå sisådär i helgen dock ifall det blir Gröna Lund och massvis av öl.
... men men!!
Har även börjat hjälpa folk med sina bloggar... Vet inte varför men det är väl lite kul ändå. Inte själva skapandet eller så men att se folk bli glada och uppskatta något man gör för dem. Det finns ju vissa goda människor som förtjänar det liksom! Exempel: Tildes blogg, Jessicas blogg
Vad tycks? Jag var jävligt nöjd med Tildes, hela uppsättningen blev rätt grym och bakgrunden blev riktigt awesome nu till sommartid.
Aja, nog om det också.
Än en gång... förlåt för i helgen. Det blir för mycket för mig ibland.
Nu är det dusch! Puss
/andeh
FFFFUUUUU
Helg i Rissne
Hemma, trasig och jävlig, trasslig och smutsig.
Men det är väl okej ändå. Blev att åka till Rissne och hem till Mike / Krille för att dricka öl och se hockey. Mycket trevligt bortsett från torsken mot tjeckerna så klart, men det fick ölen kompensera för.
Sen att jag kanske klantade mig lite i söndags kväll och lät känslorna styra totalt och bli lite smått otrevlig.. det ber jag om ursäkt för :/
Nu blir det att försöka dricka vatten och fylla kroppen med lite vätska igen.
Pouss!
Ps, det har TYP varit rätt okej väder också. Mysigt.
Men det är väl okej ändå. Blev att åka till Rissne och hem till Mike / Krille för att dricka öl och se hockey. Mycket trevligt bortsett från torsken mot tjeckerna så klart, men det fick ölen kompensera för.
Sen att jag kanske klantade mig lite i söndags kväll och lät känslorna styra totalt och bli lite smått otrevlig.. det ber jag om ursäkt för :/
Nu blir det att försöka dricka vatten och fylla kroppen med lite vätska igen.
Pouss!
Ps, det har TYP varit rätt okej väder också. Mysigt.
a
Duncan MacLeod, förkylning, ensamhet och fantasier
Skriver sällan någonting längre, har jag märkt. Fått lite klagomål (läs: Krilloz) men har inte sett många anledningar att skriva.
På senaste tiden har inte mycket hänt. Eller ptja, börjar typ bli sommar. Det är ju nice, iofs, men, nä, jag känner det inte. I övrigt har jag ränt runt lite hit och dit, lyckas inte sova på natten, och druckit en del öl.
Som vanligt sitter jag nu och kan inte sova, är inte trött... På 6an är det 'Highlander'. Vilket jävla skitprogram. Nog bland de sämsta serierna man kan föreställa sig. Allt från skådespelare och story till special effect i snudd på Startrek-anda. Visserligen är väl serien gammal, men ändå. Vilket jävla skit.
I lördags var det någon form av grillfest ute hos morsan. Jag var väldigt tveksam till att åka ut. Inte för att folket på något sätt är tråkiga eller för att stället är tråkigt. Maten är ju även den väldigt god. Men av lite andra anledningar. Jag vågar inte ens föreställa mig vad som kunde hända ifall...
I vilket fall så blev det öl i massor och grillad mat. Sent på kvällen gick alla och la sig förutom jag som satt och pimplade vidare en stund och resonerade med mig själv om livet. Ringde även Krille och, nyvaken som han var då han skulle jobba, irriterade väl honom en aning med massa fyllesnack. På någon högersväng fick jag iochmed att jag snackade med Krille den briljanta idén att somna utomhus så som jag och Krille gjorde förra sommaren på midsommar. Den gången var det inte frivilligt dock. Och det var varmt.
Så, dum som jag är så la jag mig utomhus och tänkte sova. Vad gör man inte för att bjuda till och vara lite rolig? Tanken var väl egentligen att alla skulle vakna och se mig liggandes utomhus och sova och tycka detta var skitkul. Så blev det inte riktigt. Istället fick jag årets förkylning och mår fysiskt piss. Ont i kroppen fick man också, och det blev ju inte bättre av att det regnade lätt när jag vaknade. Duggade, kanske man ska säga, men det var inte så behagligt att vakna, bakfull och jävlig till att det regnar en i ansiktet. Och så förkylningen på det, gg.
Kanske ska nämna även att farsan är i Norge, så jag bor ensam för tillfället. Det är skönt, även fast det kanske inte är något stohej på något sätt här hemma vanligtvis, men ändå en liten annan grej. Plötsligt planerar man allting själv, måste själv fixa disken, köpa och laga mat, plocka undan allt jag självklart drar fram och se till att hushållet faktiskt fungerar. Så det är ju annorlunda, lite mer arbete, men framförallt skönt. Man känner sig fri, på något sätt.
Dock finns det ju downsides. Det är äckligt ensamt. Trots att jag sällan umgås mycket med farsan när han är hemma så är det ändå något sorts umgänge man har när man traskar förbi vardagsrummet och säger 'Tja!', eller bara gapar "GOD NATT GAMMGUBBE" när man rör sig till sängen.
Aja...
VARNING: efter denna rad följer min depression.
Jag vet ej ens varför jag skriver om detta här. Ingen som bryr sig om den delen av mitt liv läser detta ändå. Förutom möjligtvis mamma.
Inne på 6e månaden nu. Vad har förändrats? Inte ett skit. YES ALLTSÅ!
Jag kan inte riktigt förklara hur det är att inte kunna sova på natten. Jag har aldrig varit killen som går och lägger mig 22:00 och går upp tidigt, har mer eller mindre alltid gått och lagt mig för sent och sovit för länge på dagarna. Men jag har aldrig haft svårt att sova när jag väl är trött.
Nu kan jag inte sova, även om jag är trött. Jag kan somna. Men sen vaknar jag. Oftast vet jag inte ens varför, minns inte vad jag drömt och har ingen aning varför jag vaknar flera gånger om varje jävla natt. Men ibland minns jag.
Ibland är det så skönt att vakna. Då verkligheten är bättre än drömmen. Att då få vakna och känna att allt är bättre än det verkade i drömmen.
Men ibland är det värre att vakna. Och märka att verkligheten är som den är. När den kunde varit som den var i drömmen. Drömmar om förr. Drömmar om fantasier.
Men det är väl vad allt är. En stor fantasi, inte sant? En uppmålad jävla bild om hur man velat att det skulle vara. Det var länge sen Du brydde dig ett skit, eller om någonting. Någon gång hände någonting. Dagen då Du slutade bry dig. Dagen du blev den människan du är idag. Jag vet inte hur många gånger de senaste månaderna som jag frågat mig själv vad det var som hände. Hur kunde du, den underbaraste och mest omtänksamma människan i världen, förändras så?
Det är svårt att förstå hur ont det gör när de människor man älskar visar sig vara helt andra personer än man trodde de var.
Men varför mår jag då så här? Borde inte jag må bra nu då, eftersom du ändå inte var personen jag trodde att du var? Borde inte hela grejen vara pisslätt att släppa då?
Jag antar att det handlar om fantasi.
Fantasin i det hela är den bild jag målade upp av dig, fantasin är den människa jag trodde du var.
Denna fantasi älskar jag så mycket. Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag älskar den. Men det är bara en fantasi.
Jag vill bara att du ska veta hur illa du gjort mig. Men jag vet inget sätt att visa eller beskriva det. Jag trodde inte det om dig, från det att vi satt och tittade på varann på bussen till skolan, till det att du gjorde slut den 24e november '09, trodde jag aldrig det om dig.
Jag vill bara att du ska veta hur illa du gjort mig. Jag vill bara att du ska veta hur illa du gör mig, varje dag. Jag vill bara att du ska veta hur mycket du får mig att lida, varje dag. Jag vill bara att du ska veta hur dåligt jag mår, på grund av dig. Endast på grund av dig.
Jag vill bara att du ska veta, trots allt det, hur mycket jag älskar dig.
På något jävligt vrickat sätt.
Jag vill bara att du ska förstå.
På senaste tiden har inte mycket hänt. Eller ptja, börjar typ bli sommar. Det är ju nice, iofs, men, nä, jag känner det inte. I övrigt har jag ränt runt lite hit och dit, lyckas inte sova på natten, och druckit en del öl.
Som vanligt sitter jag nu och kan inte sova, är inte trött... På 6an är det 'Highlander'. Vilket jävla skitprogram. Nog bland de sämsta serierna man kan föreställa sig. Allt från skådespelare och story till special effect i snudd på Startrek-anda. Visserligen är väl serien gammal, men ändå. Vilket jävla skit.
I lördags var det någon form av grillfest ute hos morsan. Jag var väldigt tveksam till att åka ut. Inte för att folket på något sätt är tråkiga eller för att stället är tråkigt. Maten är ju även den väldigt god. Men av lite andra anledningar. Jag vågar inte ens föreställa mig vad som kunde hända ifall...
I vilket fall så blev det öl i massor och grillad mat. Sent på kvällen gick alla och la sig förutom jag som satt och pimplade vidare en stund och resonerade med mig själv om livet. Ringde även Krille och, nyvaken som han var då han skulle jobba, irriterade väl honom en aning med massa fyllesnack. På någon högersväng fick jag iochmed att jag snackade med Krille den briljanta idén att somna utomhus så som jag och Krille gjorde förra sommaren på midsommar. Den gången var det inte frivilligt dock. Och det var varmt.
Så, dum som jag är så la jag mig utomhus och tänkte sova. Vad gör man inte för att bjuda till och vara lite rolig? Tanken var väl egentligen att alla skulle vakna och se mig liggandes utomhus och sova och tycka detta var skitkul. Så blev det inte riktigt. Istället fick jag årets förkylning och mår fysiskt piss. Ont i kroppen fick man också, och det blev ju inte bättre av att det regnade lätt när jag vaknade. Duggade, kanske man ska säga, men det var inte så behagligt att vakna, bakfull och jävlig till att det regnar en i ansiktet. Och så förkylningen på det, gg.
Kanske ska nämna även att farsan är i Norge, så jag bor ensam för tillfället. Det är skönt, även fast det kanske inte är något stohej på något sätt här hemma vanligtvis, men ändå en liten annan grej. Plötsligt planerar man allting själv, måste själv fixa disken, köpa och laga mat, plocka undan allt jag självklart drar fram och se till att hushållet faktiskt fungerar. Så det är ju annorlunda, lite mer arbete, men framförallt skönt. Man känner sig fri, på något sätt.
Dock finns det ju downsides. Det är äckligt ensamt. Trots att jag sällan umgås mycket med farsan när han är hemma så är det ändå något sorts umgänge man har när man traskar förbi vardagsrummet och säger 'Tja!', eller bara gapar "GOD NATT GAMMGUBBE" när man rör sig till sängen.
Aja...
VARNING: efter denna rad följer min depression.
Jag vet ej ens varför jag skriver om detta här. Ingen som bryr sig om den delen av mitt liv läser detta ändå. Förutom möjligtvis mamma.
Inne på 6e månaden nu. Vad har förändrats? Inte ett skit. YES ALLTSÅ!
Jag kan inte riktigt förklara hur det är att inte kunna sova på natten. Jag har aldrig varit killen som går och lägger mig 22:00 och går upp tidigt, har mer eller mindre alltid gått och lagt mig för sent och sovit för länge på dagarna. Men jag har aldrig haft svårt att sova när jag väl är trött.
Nu kan jag inte sova, även om jag är trött. Jag kan somna. Men sen vaknar jag. Oftast vet jag inte ens varför, minns inte vad jag drömt och har ingen aning varför jag vaknar flera gånger om varje jävla natt. Men ibland minns jag.
Ibland är det så skönt att vakna. Då verkligheten är bättre än drömmen. Att då få vakna och känna att allt är bättre än det verkade i drömmen.
Men ibland är det värre att vakna. Och märka att verkligheten är som den är. När den kunde varit som den var i drömmen. Drömmar om förr. Drömmar om fantasier.
Men det är väl vad allt är. En stor fantasi, inte sant? En uppmålad jävla bild om hur man velat att det skulle vara. Det var länge sen Du brydde dig ett skit, eller om någonting. Någon gång hände någonting. Dagen då Du slutade bry dig. Dagen du blev den människan du är idag. Jag vet inte hur många gånger de senaste månaderna som jag frågat mig själv vad det var som hände. Hur kunde du, den underbaraste och mest omtänksamma människan i världen, förändras så?
Det är svårt att förstå hur ont det gör när de människor man älskar visar sig vara helt andra personer än man trodde de var.
Men varför mår jag då så här? Borde inte jag må bra nu då, eftersom du ändå inte var personen jag trodde att du var? Borde inte hela grejen vara pisslätt att släppa då?
Jag antar att det handlar om fantasi.
Fantasin i det hela är den bild jag målade upp av dig, fantasin är den människa jag trodde du var.
Denna fantasi älskar jag så mycket. Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag älskar den. Men det är bara en fantasi.
Jag vill bara att du ska veta hur illa du gjort mig. Men jag vet inget sätt att visa eller beskriva det. Jag trodde inte det om dig, från det att vi satt och tittade på varann på bussen till skolan, till det att du gjorde slut den 24e november '09, trodde jag aldrig det om dig.
Jag vill bara att du ska veta hur illa du gjort mig. Jag vill bara att du ska veta hur illa du gör mig, varje dag. Jag vill bara att du ska veta hur mycket du får mig att lida, varje dag. Jag vill bara att du ska veta hur dåligt jag mår, på grund av dig. Endast på grund av dig.
Jag vill bara att du ska veta, trots allt det, hur mycket jag älskar dig.
På något jävligt vrickat sätt.
Jag vill bara att du ska förstå.
Mud on the tires
She put him out like the burnin' end of a midnight cigarette
She broke his heart, he spent his whole life tryin' to forget
We watched him drink his pain away a little at a time
But he never could get drunk enough to get her off his mind,
Until the night.
He put that bottle to his head and pulled the trigger
And finally drank away her memory
Life is short but this time it was bigger
Than the strength he had to get up off his knees
We found him with his face down in the pillow
With a note that said I'll love her 'til I die
And when we buried him beneath the willow
The angels sang a whiskey lullaby.
The rumors flew but nobody knew how much she blamed herself
For years and years she tried to hide the whiskey on her breath
She finally drank her pain away a little at a time
But she never could get drunk enough to get him off her mind,
Until the night.
She put that bottle to her head and pulled the trigger
And finally drank away his memory
Life is short but this time it was bigger
Than the strength she had to get up off her knees
We found her with her face down in the pillow
Clinging to his picture for dear life
We laid her next to him beneath the willow
While the angels sang a whiskey lullaby.
