Jag ser det från ditt perspektiv, också. Att det tog slut mellan dig och mig kan vara förståeligt, kanske. En annan skulle aldrig ge upp och kasta in handduken, men ingen kan sänka dig för att du gjorde det.

Men vad tänkte du sen? Du försökte hjälpa mig när jag var sjuk, och ja, jag stängde dig ute. Inte av den anledningen att jag inte ville ha din hjälp, utan för att jag inte ville att min sjukdom skulle gå ut över dig mer än vad den redan gjorde iochmed att din pojkvän var sjuk. Jag kände att du fick ta tillräckligt av det enkla faktumet att jag var så pass sjuk, och om du skulle behöva lägga energi på att vara min kurator skulle det bli värre. Kanhända att jag hade fel, men hur tänkte du efteråt? Att gå och ta min bästa vän, den närmsta jag hade utöver dig. Skulle det hjälpa? Snacka om att gå från att försöka hjälpa till att försöka stjälpa.

Jag tänker aldrig hålla det emot dig att du gjorde slut. Hur mycket jag än önskade att du inte skulle gjort det, och att du skulle hållt dina löften om att aldrig lämna mig, så som jag höll samma löfte, så tänker jag aldrig hålla det emot dig eftersom det inte var lätt för dig att ha en pojkvän som var sjuk.

Men ingenting utav det jag skrev i mitt förra inlägg hade någonting med att göra att du gjorde slut. Om det nu var mitt inlägg som du försökte svara på på din blogg, så borde du läsa det jag skrev igen. Eller så glömmer vi det bara, varför skulle du bry dig liksom? Inte som att du gjort det de senaste månaderna ändå.

Jag är förbannat naiv som sitter och hoppas att du en dag ska dra upp mig ur detta helvete. Men naiv är bra, eller hur?


-----------------------

Nu blir det att titta på Dirty Dancing 2. Väcka lite minnen och salta lite sår, bra fredagkväll va? Någon kan ju höra av sig om de har tråkigt.

"Ensam genom gator, ensam som få
Ser sorgsen grå asfalt, jag har förlorat oss två

Jag hade hela världen, jag hade allting
Jag har tappat allt på färden, nu har jag ingenting."