Hundra andehtag men inte starka nog att sätta vind i seglen
Jag försöker. Och försöker, men på något sätt står allt still. Jag vet inte riktigt. Hela mitt liv står rätt still nu, vad det gäller allt. Finns ingenting som rör sig framåt, eller bakåt för den delen. Allt står still. Då pratar jag inte nödväntigtvis om något ångestsyndrom eller panikångest, jag pratar om allt.
Länge sen jag skrev här nu... Är väl inte hemma så mycket, och när jag väl är det så är det väl mest att sova eller ptja... jag vet inte. Ändå varit hemma mycket senaste veckan och faktiskt varit vettig istället för att vara ute någonstans och festa. Kan vara bra att vara hemma lite och så, levern har ju trots allt en livslängd den också och den får gärna hålla tills jag fyllt 50 iallafall. Någon som ställer upp på donation annars? Nej, någorlunda vettig kan även jag vara.
"Att vara ett geni".
- Eller dum i huvudet? Jag vet inte, men jag tänker alltid, eller ja, nästan alltid, några steg längre än andra människor gör. Livet kan jämföras med att spela ett parti schack. Istället för att tänka på nästa drag så tänker jag många drag framåt, men också därmed alla risker. Detta var en väldigt stor faktor i att jag har sån ångest. Istället för att se möjligheter i varenda pjäs så såg/ser jag riskerna som finns och problem som kan uppstå, jag fruktar istället för längtar. I många lägen kan detta vara genialiskt. Och i många kan det vara helt idiotiskt.
Detta speglar mitt liv lite väl bra. Att öppet på en offentlig sida som denna kalla mig själv för rädd är ingenting man egentligen vill göra, men det är väl det man är?
Om ändå jag inte blivit bevisad att det finns så många risker, så mycket som kan gå fel. Om ändå allt hade gått bra tidigare.
Nu sitter jag här i denna halvrostigt städade lägenhet och glor in i väggen. Kalla nätter och orken att ens plocka fram det enda jag verkligen kan lita på, i form av en gammal sargad gitarr, finns inte ens att hitta. Den har varit med om mycket nu. Allt från olika väder och kläder till att få halsen avhuggen av takfläktar, sprickor och bucklor. Men den lever än, och den kan ändra ens dag totalt. Till det bättre eller det sämre. Det är olika, men någonting gör den alltid. Den är aldrig neutral.
Det är ändå rätt skönt att bara sitta så här och skriva det som ploppar upp i huvudet på en. Försökte nyss sova ett tag men det ville sig inte, och när man väl börjar fokusera på att somna så somnar man aldrig istället. Sen att det inte är många som orkar sitta och intensivläsa igenom det man skrivit kvittar egentligen. Känns ändå som att man fått skriva av sig lite. Kanske sitter någon snäll synthare där ute och läser igenom alltihop och då ska du ha tack att du orkar läsa igenom allt detta jävla gnäll!
-
Vet knappt ens vad jag snackar om längre. Blev till att det bara floodade ut så nu vet jag inte längre vad det här inlägget handlar om. Ah, just det. Det står still... Allt står still. Men vem är det jag försöker lura egentligen? Jag har själv hela livet varit för att ingenting kommer till en gratis. Det händer inte bara saker. Om man vill att någonting ska hända, och sluta stå still, så verkställer man det själv. Man skapar det själv. Fan vad svårt det ska vara att följa sina egna "supersmarta" råd då. Aja, även jag ska väl lyckas fixa någon form av förändring. Om det nu är någon slags förändring man är ute efter. Och än en gång, jag pratar inte om ångesten just nu.
Men tills vidare sitter jag här utan vind i seglen.
Om man bortser från allt mitt gnäll så har jag gjort lite roliga saker också självklart. Träffat mycket goda människor som jag tycker galet mycket om och umgåtts en hel del. För att avrunda detta alldeles för långa inlägg så avslutar vi med några bilder som lika gärna kan få synas här. På återseende!





Tack för att ni alla gör allt snäppet lättare, och gör allting värt det.
Länge sen jag skrev här nu... Är väl inte hemma så mycket, och när jag väl är det så är det väl mest att sova eller ptja... jag vet inte. Ändå varit hemma mycket senaste veckan och faktiskt varit vettig istället för att vara ute någonstans och festa. Kan vara bra att vara hemma lite och så, levern har ju trots allt en livslängd den också och den får gärna hålla tills jag fyllt 50 iallafall. Någon som ställer upp på donation annars? Nej, någorlunda vettig kan även jag vara.
"Att vara ett geni".
- Eller dum i huvudet? Jag vet inte, men jag tänker alltid, eller ja, nästan alltid, några steg längre än andra människor gör. Livet kan jämföras med att spela ett parti schack. Istället för att tänka på nästa drag så tänker jag många drag framåt, men också därmed alla risker. Detta var en väldigt stor faktor i att jag har sån ångest. Istället för att se möjligheter i varenda pjäs så såg/ser jag riskerna som finns och problem som kan uppstå, jag fruktar istället för längtar. I många lägen kan detta vara genialiskt. Och i många kan det vara helt idiotiskt.
Detta speglar mitt liv lite väl bra. Att öppet på en offentlig sida som denna kalla mig själv för rädd är ingenting man egentligen vill göra, men det är väl det man är?
Om ändå jag inte blivit bevisad att det finns så många risker, så mycket som kan gå fel. Om ändå allt hade gått bra tidigare.
Nu sitter jag här i denna halvrostigt städade lägenhet och glor in i väggen. Kalla nätter och orken att ens plocka fram det enda jag verkligen kan lita på, i form av en gammal sargad gitarr, finns inte ens att hitta. Den har varit med om mycket nu. Allt från olika väder och kläder till att få halsen avhuggen av takfläktar, sprickor och bucklor. Men den lever än, och den kan ändra ens dag totalt. Till det bättre eller det sämre. Det är olika, men någonting gör den alltid. Den är aldrig neutral.
Det är ändå rätt skönt att bara sitta så här och skriva det som ploppar upp i huvudet på en. Försökte nyss sova ett tag men det ville sig inte, och när man väl börjar fokusera på att somna så somnar man aldrig istället. Sen att det inte är många som orkar sitta och intensivläsa igenom det man skrivit kvittar egentligen. Känns ändå som att man fått skriva av sig lite. Kanske sitter någon snäll synthare där ute och läser igenom alltihop och då ska du ha tack att du orkar läsa igenom allt detta jävla gnäll!
-
Vet knappt ens vad jag snackar om längre. Blev till att det bara floodade ut så nu vet jag inte längre vad det här inlägget handlar om. Ah, just det. Det står still... Allt står still. Men vem är det jag försöker lura egentligen? Jag har själv hela livet varit för att ingenting kommer till en gratis. Det händer inte bara saker. Om man vill att någonting ska hända, och sluta stå still, så verkställer man det själv. Man skapar det själv. Fan vad svårt det ska vara att följa sina egna "supersmarta" råd då. Aja, även jag ska väl lyckas fixa någon form av förändring. Om det nu är någon slags förändring man är ute efter. Och än en gång, jag pratar inte om ångesten just nu.
Men tills vidare sitter jag här utan vind i seglen.
Om man bortser från allt mitt gnäll så har jag gjort lite roliga saker också självklart. Träffat mycket goda människor som jag tycker galet mycket om och umgåtts en hel del. För att avrunda detta alldeles för långa inlägg så avslutar vi med några bilder som lika gärna kan få synas här. På återseende!





Tack för att ni alla gör allt snäppet lättare, och gör allting värt det.
Evolution


Ska den här lilla fjanten föreställa 18 år gammal plötsligt? Var ju typ igår du fyllde 12. Haha.
GRATTIS på 18årsdagen, tönt.
/andeh
Föga
Det blir inte mycket om de senaste dagarna eller om någonting egentligen.
Det var la som vanligt fest Fredag+Lördag, rätt bra fester och roliga saker som hände! Sen åkte man på att bli förkyld igen, förmodligen för att man vägrar ta det lugnt, och för första gången på några veckor är det nu inte fest på varken Måndag eller Tisdag. Det är ju rätt bra måste jag säga. Men tråkigt!
Vi får se vad som händer framöver... Om man ska dra till med ett sånt där "dagens tips" så blir det definitivt att vakna tidigt men ligga och somna om/vakna konstant i flera timmar innan man går upp. Jösses vad skönt det är.
Ha det,
Det var la som vanligt fest Fredag+Lördag, rätt bra fester och roliga saker som hände! Sen åkte man på att bli förkyld igen, förmodligen för att man vägrar ta det lugnt, och för första gången på några veckor är det nu inte fest på varken Måndag eller Tisdag. Det är ju rätt bra måste jag säga. Men tråkigt!
Vi får se vad som händer framöver... Om man ska dra till med ett sånt där "dagens tips" så blir det definitivt att vakna tidigt men ligga och somna om/vakna konstant i flera timmar innan man går upp. Jösses vad skönt det är.
Ha det,
Trodde jag ja...
Mm. I Måndags trodde jag att det var tillbaka till livet. Borde sluta tro så jävla mycket!
Tisdags blev det åter igen fest som pågick till Torsdagen. Helt okej, roliga grejer men även några mindre roliga grejer. Ambulansbesök då Eriika var tvungen att åka in ganska akut. Mindre roligt, krya på dig syster!
Nu är det Fredag, mer fest på gång, helgen blir säkert bra! Sen mitt i veckan nästa vecka, dvs Onsdag, så är det kryssning med Silja Galaxy, festbåt 2k10 så då är det dags att leka lite sänka skepp! Tror inte båthelvetet vet vad den gett sig in på när de släpper på oss, men det löser sig säkert!
Satt uppe inatt och skrev musik. Vilken underbart häftig morgon det var! Något så fruktansvärt vackert väder sådär vid halv 7 på morgonen det enda man hade i hela världen var sin gitarr och ett textdokument. Ensamheten i ett sådant ögonblick går nog inte att beskriva med ord, den måste upplevas. Man är mer eller mindre självmordsbenägen. Men vilka texter man kan få fram, vilka känslor man kan förmedla och vad bra slutresultaten blir när man skriver musik i såna lägen.
Nu ska jag göra massa grejer som jag måste hinna göra idag innan det bär av in till Rissne och storebror!
Puss / andeh

Tisdags blev det åter igen fest som pågick till Torsdagen. Helt okej, roliga grejer men även några mindre roliga grejer. Ambulansbesök då Eriika var tvungen att åka in ganska akut. Mindre roligt, krya på dig syster!
Nu är det Fredag, mer fest på gång, helgen blir säkert bra! Sen mitt i veckan nästa vecka, dvs Onsdag, så är det kryssning med Silja Galaxy, festbåt 2k10 så då är det dags att leka lite sänka skepp! Tror inte båthelvetet vet vad den gett sig in på när de släpper på oss, men det löser sig säkert!
Satt uppe inatt och skrev musik. Vilken underbart häftig morgon det var! Något så fruktansvärt vackert väder sådär vid halv 7 på morgonen det enda man hade i hela världen var sin gitarr och ett textdokument. Ensamheten i ett sådant ögonblick går nog inte att beskriva med ord, den måste upplevas. Man är mer eller mindre självmordsbenägen. Men vilka texter man kan få fram, vilka känslor man kan förmedla och vad bra slutresultaten blir när man skriver musik i såna lägen.
Nu ska jag göra massa grejer som jag måste hinna göra idag innan det bär av in till Rissne och storebror!
Puss / andeh
