30 Maj
För första gången på hur länge som helst tänkte jag skriva lite. Men vet inte ens vad. Klaga på något, kanske? Vad vet jag.
Funderar lite på hur bra folk har det. Det är jävligt fint väder ute. Storebror och gänget har sjösatt båten och ute på kaggen är poolen fin och stället optimalt när det är sånt här väder. Kanske är mamma nyktrare nu för tiden också? Vet inte. Har för lite kontakt för att veta. I vilket fall så är det underbart väder och kaggen är trots allt ett underbart ställe att vara när det är sånt väder.
Men det måste inte ens vara kaggen. Jag läser om folk som går promenader, går på utflykt, åker till någon park, går ut med hundarna, träffar någon kompis, gör någonting kul i ett jättehärligt väder.
Det är nu 5 år och 6 månader sen jag blev sjuk. 5 år och 6 månader sen jag insjuknade i den värsta sjukdomen jag någonsin kunnat tänka mig. Kan ni föreställa er 5 år och 6 månader utan att kunna njuta av solen, utan att kunna gå på bio, utan att kunna åka och shoppa, utan att kunna följa med flickvän/pojkvännen din på saker, utan att kunna göra vad man vill?
Det svider i mitt bröst när jag läser om folk som gör så otroligt härliga saker. Nej, jag förstår att det för den som läser förmodligen inte är "otroligt härliga saker" att ta en promenad med sin hund eller en vän. Men för mig är det. Jag saknar det så mycket. Att kunna göra vad jag vill.
Nu ska jag inte vara alltför sorglig. De senaste 5,5 åren har jag gjort många saker. Jag har träffat en underbar flickvän som står mig hur nära som helst, jag har flängt runt och jag har festat. Men jag har alltid behövt alkohol för att kunna göra saker.
Jag har nu mer eller mindre slutat med alkohol, vilket isolerar mig ännu mer. Visst, jag kan festa till det nu också, träffa familj eller vänner, men inte alls i samma utsträckning som förut. Nu tackar jag nej.
Man kan dalta hur länge som helst på varför jag blev sjuk. Jag pressade min kropp enormt utan en tanke på att psyket kanske kan ta skada av det. Tränade alldeles för mycket. Sårade mig själv och folk som stod mig väldigt nära. Det finns nog många faktorer till varför jag blev sjuk. Tyvärr hjälper det mig inte att lista ut varför jag blev sjuk. Det gör mig intet friskare.
Jag vet egentligen inte varför jag sitter här och gnäller. Antar att det enda man är ute efter är förståelse. Att någon skulle förstå hur jag känner. Hur det är att sitta här, titta ut genom fönstret och se det underbara vädret utan att kunna omfamna det. Hur det är att vara en fängelsekund i ditt eget psyke.
Sen kunde man ju önska att landstinget inte var så jävla vrickade.
Nåja... Ingen läser detta längre och det är väl tur det. Vem fan tycker det är kul att läsa när någon bara sitter och whinar? Jag är glad för alla andras skull att de kan leva sina liv som de vill. Hoppas att alla förstår hur lyckliga de borde vara.
Avslutar med att bjuda på förmodligen den bäst genomförda låten jag någonsin hört.
Ciao / Andreas
!!
Hon må vara det vackraste som vandrat denna jord.
Given up
Ger upp allt.
Just me and my guitar
And noone may ever know
the feelings inside my mind
cuz all of the lines I ever write
are running out of time.
So maybe I should get a nine-to-five..
but I don't wanna let it go, there's so much more to life
so tell me that I got it wrong
tell me that everything will be okay
before I fall
and tell me that they'll play my songs
tell me that they'll sing the words I say
when darkness falls
all of the stars will see
just me and my guitar
.
Det går lite sisådär just nu...
Gott nytt år
2010-2011...
2010:
Ett jävla år... Ganska oförklarligt. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig. Ett år som detta har jag aldrig upplevt förut och lär nog aldrig uppleva igen... eller vem vet? Tror man kan beskriva Andreas Wahl år 2010 med några ganska enkla ord, egentligen. Andreas Wahl var den själva definitionen av en sargad och förstörd ung man år 2010. Han var så förstörd psykiskt, han var så nedtryckt under jorden, han ville inte existera. Han gjorde allt man inte ska göra, han gjorde allt för att förstöra för sig själv och sin kropp. Han var onykter mestadels av året. Han gjorde många andra saker man inte egentligen bör göra. Han var förstörd, han var slut. Hans hopp hade runnit ut. Fanns inga utvägar, ingenting. Fanns inga känslor, fanns ingenting. Verkligen ingenting. Han var tom. Det enda som fanns var ett självdestruktivt betéende. Hela världen föll samman för honom. Folk såg hur han mådde, folk såg hur förstörd han var och de försökte göra det de kunde, men hjälp var inte det han ville ha. Ena sekunden ville han gräva ett hål och gömma sig för världen, och det gjorde han. Han gömde sig i musiken. Låtskrivande med strömmande tårar. En lite annorlunda isolation, antar jag. Andra sekunden ville han inte vara själv. Kanske var han rädd för vad som kunde hända ifall han var själv, kanske ville han bli övertalad att allt skulle bli okej. Han tog till alkoholen för att kunna pressa fram ett léende men slutade oftast i ett hörn med en telefon i handen och läste gamla sms. Allt var förstört.
Det där är för mig den bästa definitionen av att vara förstörd. Det där var Andreas Wahl år 2010.
-
Men för att vända lite på det, och ta det positiva som har hänt. Det självdestruktiva betéendet och allt festande har även fått mig att träffa rekordmånga nya vänner. Har varit runt över hela Sverige känns det som och träffat nytt folk på alla ställen. Har väl även dragit på mig ett litet "fest"-rykte som jag aldrig någonsin haft förut. När allt kommer omkring så är det väl inte alla som impulsåker till Uppsala och sover på någon form av fotbollsplan eller ligger och sover uppe på tantoberget, stenfull på eftermiddagen i solen. Men jag är ju egentligen inte sån. Det vet nog de flesta, men ett litet sånt rykte har man ju fått och det har jag nog hjälpt till mycket med själv. Har själv sprutat fester överallt och taggat till fest när helst jag kunnat.
Varje år måste väl bringa något positivt också. Och det har det ju gjort, delvis, men detta 2011 hoppas jag verkligen på. Aldrig förr har jag "längtat" efter det nya året som detta. Det var riktigt skönt när klockan slog 00:00 på nyår och det nya året startade. Även om det är en helt vanlig dag precis som vilken annan. Det är ju inte som att någonting ÄNDRAS bara för att någon siffra ändras som någon grek eller motsvarande hittat på för evigheter sen. Men den psykologiska blockaden att gå över till ett nytt år... Det var skönt. Det är det enda sättet jag kan beskriva det på.
Men jag får inte glömma att nämna alla underbara kvällar vi haft... och dagar. Året slutade bättre än det började iallafall.
2011:
Året är öppet och vad som helst kan hända. Vi får se! Jag har inga särskilda förhoppningar på grund av risken att bli besviken, men allt är öppet. Verkligen vad som helst kan hända och det är en bra sak tycker jag.
Tack för allt det positiva! Det är det som får oss att köra vidare.
Tack för 2010. 2011, nu åker vi.
So long,
Andreas
2010:
Ett jävla år... Ganska oförklarligt. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig. Ett år som detta har jag aldrig upplevt förut och lär nog aldrig uppleva igen... eller vem vet? Tror man kan beskriva Andreas Wahl år 2010 med några ganska enkla ord, egentligen. Andreas Wahl var den själva definitionen av en sargad och förstörd ung man år 2010. Han var så förstörd psykiskt, han var så nedtryckt under jorden, han ville inte existera. Han gjorde allt man inte ska göra, han gjorde allt för att förstöra för sig själv och sin kropp. Han var onykter mestadels av året. Han gjorde många andra saker man inte egentligen bör göra. Han var förstörd, han var slut. Hans hopp hade runnit ut. Fanns inga utvägar, ingenting. Fanns inga känslor, fanns ingenting. Verkligen ingenting. Han var tom. Det enda som fanns var ett självdestruktivt betéende. Hela världen föll samman för honom. Folk såg hur han mådde, folk såg hur förstörd han var och de försökte göra det de kunde, men hjälp var inte det han ville ha. Ena sekunden ville han gräva ett hål och gömma sig för världen, och det gjorde han. Han gömde sig i musiken. Låtskrivande med strömmande tårar. En lite annorlunda isolation, antar jag. Andra sekunden ville han inte vara själv. Kanske var han rädd för vad som kunde hända ifall han var själv, kanske ville han bli övertalad att allt skulle bli okej. Han tog till alkoholen för att kunna pressa fram ett léende men slutade oftast i ett hörn med en telefon i handen och läste gamla sms. Allt var förstört.
Det där är för mig den bästa definitionen av att vara förstörd. Det där var Andreas Wahl år 2010.
-
Men för att vända lite på det, och ta det positiva som har hänt. Det självdestruktiva betéendet och allt festande har även fått mig att träffa rekordmånga nya vänner. Har varit runt över hela Sverige känns det som och träffat nytt folk på alla ställen. Har väl även dragit på mig ett litet "fest"-rykte som jag aldrig någonsin haft förut. När allt kommer omkring så är det väl inte alla som impulsåker till Uppsala och sover på någon form av fotbollsplan eller ligger och sover uppe på tantoberget, stenfull på eftermiddagen i solen. Men jag är ju egentligen inte sån. Det vet nog de flesta, men ett litet sånt rykte har man ju fått och det har jag nog hjälpt till mycket med själv. Har själv sprutat fester överallt och taggat till fest när helst jag kunnat.
Varje år måste väl bringa något positivt också. Och det har det ju gjort, delvis, men detta 2011 hoppas jag verkligen på. Aldrig förr har jag "längtat" efter det nya året som detta. Det var riktigt skönt när klockan slog 00:00 på nyår och det nya året startade. Även om det är en helt vanlig dag precis som vilken annan. Det är ju inte som att någonting ÄNDRAS bara för att någon siffra ändras som någon grek eller motsvarande hittat på för evigheter sen. Men den psykologiska blockaden att gå över till ett nytt år... Det var skönt. Det är det enda sättet jag kan beskriva det på.
Men jag får inte glömma att nämna alla underbara kvällar vi haft... och dagar. Året slutade bättre än det började iallafall.
2011:
Året är öppet och vad som helst kan hända. Vi får se! Jag har inga särskilda förhoppningar på grund av risken att bli besviken, men allt är öppet. Verkligen vad som helst kan hända och det är en bra sak tycker jag.
Tack för allt det positiva! Det är det som får oss att köra vidare.
Tack för 2010. 2011, nu åker vi.
So long,
Andreas
Juletid
Man skriver ju ofta här numera liksom. Men blir nu tvingad att skriva nåt så får se vad som kommer fram.
Julen har väl varit jävligt bra faktiskt. Jag gillar egentligen inte julen, inte heller vintern, har inte de bästa minnena osv från varken jul eller juletid och de flesta har inkluderat problem på ett eller annat sätt. Men vi kan ju gå igenom lite vad som har hänt...
Fredag:
Började med en lunch hemma hos min mormor. Jättetrevligt faktiskt, inte för länge och inte för kort och inge tjafs eller någonting.
Efteråt visste jag att jag skulle iväg på fest så jag hade planerat att rulla till centrum för att sen åka vidare, men tydligen skulle jag först ut till Kaggen, så sagt och gjort satt jag där ute några minuter senare och lite julklappar delades ut.
Ni kan räkna med att ni inte kommer slippa höra mig tjata om skiten men... En stencool Andeh råkade ju få sej en martingitarr med fodral... Jag blev överlycklig verkligen och ljudet i denna gitarr är helt otroligt. Satt och jämförde med min gamla greg benneth-gitarr och ljudskillnaden är helt jävla enorm. Alla inblandade i detta köp ska ha ett så jävla stort tack! <3
Efter detta bar det av till Skå på fest och träffade lite gamla vänner och bekanta, och eftersom jag hatar julen hade jag mer eller mindre en enda tanke: bli full nog att slippa minnas att det varit Julafton. Ptja, vi ska inte gå in på detaljer men kvällen slutade väl för min del i ett kylrum där jag blev "förvarad" då jag inte riktigt var vid medvetande. Gitarren gjorde dock denna Jul till bland de bästa julaftonar jag upplevt!
Lördag:
Vaknade efter den galna kvällen i Skå med en rätt sprängande huvudvärk. Kanske inte helt konstigt med tanke på mängden alkohol man sölade i sig i fredags. Nån gång på dagen ringde Mattihas och sa att jag skulle med till TheBridge, inge snack om saken typ. Visst tänkte jag, lär ju funka med denna baksmälla. MEN, lite vatten senare så var man igång igen och det bar av in till TheBridge där vi lyckades med det mesta.
De hade något form av erbjudande denna lördag: All öl/cider 25:-. Underbart tänkte jag, billig öl för att vara på nattklubb! Ändå sitter jag här hemma idag och har bara ETT kvitto där jag handlat öl. Däremot har jag massvis av kvitton då jag handlat RedBull/vodka. Jag måste ju vara den dummaste människan på jorden. Som de flesta vet så dricker jag _ALDRIG_ sprit. Det enda som ibland går ner är jägermeister, men i övrigt -> ingen sprit. Öl är det enda jag dricker och tycker om, så utekvällarna slutar alltid med en hög kvitton på Öl köpt för allt mellan 40-100kr styck.
Nu var det 25:- på all öl. Happy hour hela natten liksom. Och DEN ENDA GÅNGEN då öl faktiskt är billigt så lyckas jag köpa ALLT förutom öl? Jag ska fan ha ett jävla nackskott. Aja, kvällen var galet skoj iallafall! Även om redbull/vodka och Bacardi Breezer var det enda man drack.
Det roliga med TheBridge är väl egentligen inte lokalen i sig eller så, men den är jävligt populär bland folk man känner, så det kvittar vilken dag man är där -> man springer ALLTID in i folk man känner. Kände halva stället igår kändes det som vilket gjorde festen ännu roligare!
--
Söndag:
Ja... Söndag ja. Vad säger man om söndagar? Fan vilken dålig dag det är egentligen. Haha, jag gillar inte söndagar. Men men, har spenderat mestadels av söndagen till att må för dåligt för att ens orka spela på min nya gitarr (som inom kort kommer att döpas till något jävligt bra namn...).
Nu ska jag dricka ännu ett glas vatten och sen blir det nog till att plocka fram gitarren trots allt. Kan ju inte gå en hel dag utan att jag lirar... Ljudet är ju helt underbart. Vi höres och synes så länge!!
HEJS!
/andeh
"Nu är det jul. Jul, jul, strålande jul.
Är det verkligen så jävla kul?
Granen ska in och ställas på fot
...den är för lång i år igen, din jävla idiot.
I natt på radion ska det skråla
en "Stilla Natt" med Carola.
Kalle Anka klockan 3,
men vem fan hinner se?
Skåla i sprit och klunka i dig must,
dricka gör man ju, även om man inte har lust.
Någon går ut och tomten knackar på,
ganska sött hur kusinbarnen inte kan förstå.
Nästa år ska vi rymma den 23:e under natten,
bara drar nånstans med sol och varmt vatten.
Eller ska vi ändå vara kvar?..
Den kan ju även faktiskt vara "alldeles, alldeles underbar". "
Julen har väl varit jävligt bra faktiskt. Jag gillar egentligen inte julen, inte heller vintern, har inte de bästa minnena osv från varken jul eller juletid och de flesta har inkluderat problem på ett eller annat sätt. Men vi kan ju gå igenom lite vad som har hänt...
Fredag:
Började med en lunch hemma hos min mormor. Jättetrevligt faktiskt, inte för länge och inte för kort och inge tjafs eller någonting.
Efteråt visste jag att jag skulle iväg på fest så jag hade planerat att rulla till centrum för att sen åka vidare, men tydligen skulle jag först ut till Kaggen, så sagt och gjort satt jag där ute några minuter senare och lite julklappar delades ut.
Ni kan räkna med att ni inte kommer slippa höra mig tjata om skiten men... En stencool Andeh råkade ju få sej en martingitarr med fodral... Jag blev överlycklig verkligen och ljudet i denna gitarr är helt otroligt. Satt och jämförde med min gamla greg benneth-gitarr och ljudskillnaden är helt jävla enorm. Alla inblandade i detta köp ska ha ett så jävla stort tack! <3
Efter detta bar det av till Skå på fest och träffade lite gamla vänner och bekanta, och eftersom jag hatar julen hade jag mer eller mindre en enda tanke: bli full nog att slippa minnas att det varit Julafton. Ptja, vi ska inte gå in på detaljer men kvällen slutade väl för min del i ett kylrum där jag blev "förvarad" då jag inte riktigt var vid medvetande. Gitarren gjorde dock denna Jul till bland de bästa julaftonar jag upplevt!
Lördag:
Vaknade efter den galna kvällen i Skå med en rätt sprängande huvudvärk. Kanske inte helt konstigt med tanke på mängden alkohol man sölade i sig i fredags. Nån gång på dagen ringde Mattihas och sa att jag skulle med till TheBridge, inge snack om saken typ. Visst tänkte jag, lär ju funka med denna baksmälla. MEN, lite vatten senare så var man igång igen och det bar av in till TheBridge där vi lyckades med det mesta.
De hade något form av erbjudande denna lördag: All öl/cider 25:-. Underbart tänkte jag, billig öl för att vara på nattklubb! Ändå sitter jag här hemma idag och har bara ETT kvitto där jag handlat öl. Däremot har jag massvis av kvitton då jag handlat RedBull/vodka. Jag måste ju vara den dummaste människan på jorden. Som de flesta vet så dricker jag _ALDRIG_ sprit. Det enda som ibland går ner är jägermeister, men i övrigt -> ingen sprit. Öl är det enda jag dricker och tycker om, så utekvällarna slutar alltid med en hög kvitton på Öl köpt för allt mellan 40-100kr styck.
Nu var det 25:- på all öl. Happy hour hela natten liksom. Och DEN ENDA GÅNGEN då öl faktiskt är billigt så lyckas jag köpa ALLT förutom öl? Jag ska fan ha ett jävla nackskott. Aja, kvällen var galet skoj iallafall! Även om redbull/vodka och Bacardi Breezer var det enda man drack.
Det roliga med TheBridge är väl egentligen inte lokalen i sig eller så, men den är jävligt populär bland folk man känner, så det kvittar vilken dag man är där -> man springer ALLTID in i folk man känner. Kände halva stället igår kändes det som vilket gjorde festen ännu roligare!
--
Söndag:
Ja... Söndag ja. Vad säger man om söndagar? Fan vilken dålig dag det är egentligen. Haha, jag gillar inte söndagar. Men men, har spenderat mestadels av söndagen till att må för dåligt för att ens orka spela på min nya gitarr (som inom kort kommer att döpas till något jävligt bra namn...).
Nu ska jag dricka ännu ett glas vatten och sen blir det nog till att plocka fram gitarren trots allt. Kan ju inte gå en hel dag utan att jag lirar... Ljudet är ju helt underbart. Vi höres och synes så länge!!
HEJS!
/andeh
"Nu är det jul. Jul, jul, strålande jul.
Är det verkligen så jävla kul?
Granen ska in och ställas på fot
...den är för lång i år igen, din jävla idiot.
I natt på radion ska det skråla
en "Stilla Natt" med Carola.
Kalle Anka klockan 3,
men vem fan hinner se?
Skåla i sprit och klunka i dig must,
dricka gör man ju, även om man inte har lust.
Någon går ut och tomten knackar på,
ganska sött hur kusinbarnen inte kan förstå.
Nästa år ska vi rymma den 23:e under natten,
bara drar nånstans med sol och varmt vatten.
Eller ska vi ändå vara kvar?..
Den kan ju även faktiskt vara "alldeles, alldeles underbar". "
Natten
Vilken underbar natt. Inget speciellt hände mer än att jag sov. Men jag fick drömma så bra... så länge sen jag var så lycklig som när jag vaknade imorse. Så underbart.
Tog säkert mer än 5 minuter efter att jag vaknat innan jag förstod att jag var i verkligheten igen.
Tog säkert mer än 5 minuter efter att jag vaknat innan jag förstod att jag var i verkligheten igen.
yes
Ett år.
Okunnighet
Det finns många människor som fokuserar hårt på skola och att lära sig så mycket som möjligt. Men ett ämne som alltid blir bortglömt är psykisk ohälsa. Knappt någon kan ett jota om det. En vanlig Svensson har inte en aning om hur någonting om psykologi fungerar. Och jag känner knappt några vänner eller människor som har en aning heller. Finns ett fåtal, men de flesta vet inte ett jota om det. Det gör mig förbannad, varför är det egentligen så att folk glömmer bort den delen i allmänbildningen?
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article8161651.ab
Några myter om psykisk ohälsa som verkligen så många tror på. Kan ni allvarligt läsa de där myterna och med handen på hjärtat säga att ni inte trott på någon av myterna? Det är så jävla mycket skitsnack som denna tabu har skapat. Jag blir rasande bara jag tänker på det.
Lär er, idioter. Ibland hatar jag folk.
Nu ska jag dricka lite vatten och lugna ner mig, hejs!
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article8161651.ab
Några myter om psykisk ohälsa som verkligen så många tror på. Kan ni allvarligt läsa de där myterna och med handen på hjärtat säga att ni inte trott på någon av myterna? Det är så jävla mycket skitsnack som denna tabu har skapat. Jag blir rasande bara jag tänker på det.
Lär er, idioter. Ibland hatar jag folk.
Nu ska jag dricka lite vatten och lugna ner mig, hejs!
Får inte riktigt till det här i livet
Poesi:
Jag kan ha räknat sekunderna som gick
Mellan ljuset, och åskans dån
Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick
Om du var på väg hit, eller härifrån
Det tysta ekot är av ett slag för sig
Det kommer ensamt, om det är nåt att ha
Vad du än gör ta inga råd från mig
Jag vet, de fungerar inge bra
Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra
Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård
Jag måste ha träffat, din frekvens
Diskanten var svagare, diktionen mindre hård
Det var som att tonen, var en väns
Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra
Jag kan ha glömt din vaksamhet,
jag söker inte mer än sympati,
eller jo det gör jag visst
Inga kan ta fel på varann som vi
..
You don’t realize how much you care about someone until they no longer care about you.
Hundra andehtag men inte starka nog att sätta vind i seglen
Jag försöker. Och försöker, men på något sätt står allt still. Jag vet inte riktigt. Hela mitt liv står rätt still nu, vad det gäller allt. Finns ingenting som rör sig framåt, eller bakåt för den delen. Allt står still. Då pratar jag inte nödväntigtvis om något ångestsyndrom eller panikångest, jag pratar om allt.
Länge sen jag skrev här nu... Är väl inte hemma så mycket, och när jag väl är det så är det väl mest att sova eller ptja... jag vet inte. Ändå varit hemma mycket senaste veckan och faktiskt varit vettig istället för att vara ute någonstans och festa. Kan vara bra att vara hemma lite och så, levern har ju trots allt en livslängd den också och den får gärna hålla tills jag fyllt 50 iallafall. Någon som ställer upp på donation annars? Nej, någorlunda vettig kan även jag vara.
"Att vara ett geni".
- Eller dum i huvudet? Jag vet inte, men jag tänker alltid, eller ja, nästan alltid, några steg längre än andra människor gör. Livet kan jämföras med att spela ett parti schack. Istället för att tänka på nästa drag så tänker jag många drag framåt, men också därmed alla risker. Detta var en väldigt stor faktor i att jag har sån ångest. Istället för att se möjligheter i varenda pjäs så såg/ser jag riskerna som finns och problem som kan uppstå, jag fruktar istället för längtar. I många lägen kan detta vara genialiskt. Och i många kan det vara helt idiotiskt.
Detta speglar mitt liv lite väl bra. Att öppet på en offentlig sida som denna kalla mig själv för rädd är ingenting man egentligen vill göra, men det är väl det man är?
Om ändå jag inte blivit bevisad att det finns så många risker, så mycket som kan gå fel. Om ändå allt hade gått bra tidigare.
Nu sitter jag här i denna halvrostigt städade lägenhet och glor in i väggen. Kalla nätter och orken att ens plocka fram det enda jag verkligen kan lita på, i form av en gammal sargad gitarr, finns inte ens att hitta. Den har varit med om mycket nu. Allt från olika väder och kläder till att få halsen avhuggen av takfläktar, sprickor och bucklor. Men den lever än, och den kan ändra ens dag totalt. Till det bättre eller det sämre. Det är olika, men någonting gör den alltid. Den är aldrig neutral.
Det är ändå rätt skönt att bara sitta så här och skriva det som ploppar upp i huvudet på en. Försökte nyss sova ett tag men det ville sig inte, och när man väl börjar fokusera på att somna så somnar man aldrig istället. Sen att det inte är många som orkar sitta och intensivläsa igenom det man skrivit kvittar egentligen. Känns ändå som att man fått skriva av sig lite. Kanske sitter någon snäll synthare där ute och läser igenom alltihop och då ska du ha tack att du orkar läsa igenom allt detta jävla gnäll!
-
Vet knappt ens vad jag snackar om längre. Blev till att det bara floodade ut så nu vet jag inte längre vad det här inlägget handlar om. Ah, just det. Det står still... Allt står still. Men vem är det jag försöker lura egentligen? Jag har själv hela livet varit för att ingenting kommer till en gratis. Det händer inte bara saker. Om man vill att någonting ska hända, och sluta stå still, så verkställer man det själv. Man skapar det själv. Fan vad svårt det ska vara att följa sina egna "supersmarta" råd då. Aja, även jag ska väl lyckas fixa någon form av förändring. Om det nu är någon slags förändring man är ute efter. Och än en gång, jag pratar inte om ångesten just nu.
Men tills vidare sitter jag här utan vind i seglen.
Om man bortser från allt mitt gnäll så har jag gjort lite roliga saker också självklart. Träffat mycket goda människor som jag tycker galet mycket om och umgåtts en hel del. För att avrunda detta alldeles för långa inlägg så avslutar vi med några bilder som lika gärna kan få synas här. På återseende!
Tack för att ni alla gör allt snäppet lättare, och gör allting värt det.
Länge sen jag skrev här nu... Är väl inte hemma så mycket, och när jag väl är det så är det väl mest att sova eller ptja... jag vet inte. Ändå varit hemma mycket senaste veckan och faktiskt varit vettig istället för att vara ute någonstans och festa. Kan vara bra att vara hemma lite och så, levern har ju trots allt en livslängd den också och den får gärna hålla tills jag fyllt 50 iallafall. Någon som ställer upp på donation annars? Nej, någorlunda vettig kan även jag vara.
"Att vara ett geni".
- Eller dum i huvudet? Jag vet inte, men jag tänker alltid, eller ja, nästan alltid, några steg längre än andra människor gör. Livet kan jämföras med att spela ett parti schack. Istället för att tänka på nästa drag så tänker jag många drag framåt, men också därmed alla risker. Detta var en väldigt stor faktor i att jag har sån ångest. Istället för att se möjligheter i varenda pjäs så såg/ser jag riskerna som finns och problem som kan uppstå, jag fruktar istället för längtar. I många lägen kan detta vara genialiskt. Och i många kan det vara helt idiotiskt.
Detta speglar mitt liv lite väl bra. Att öppet på en offentlig sida som denna kalla mig själv för rädd är ingenting man egentligen vill göra, men det är väl det man är?
Om ändå jag inte blivit bevisad att det finns så många risker, så mycket som kan gå fel. Om ändå allt hade gått bra tidigare.
Nu sitter jag här i denna halvrostigt städade lägenhet och glor in i väggen. Kalla nätter och orken att ens plocka fram det enda jag verkligen kan lita på, i form av en gammal sargad gitarr, finns inte ens att hitta. Den har varit med om mycket nu. Allt från olika väder och kläder till att få halsen avhuggen av takfläktar, sprickor och bucklor. Men den lever än, och den kan ändra ens dag totalt. Till det bättre eller det sämre. Det är olika, men någonting gör den alltid. Den är aldrig neutral.
Det är ändå rätt skönt att bara sitta så här och skriva det som ploppar upp i huvudet på en. Försökte nyss sova ett tag men det ville sig inte, och när man väl börjar fokusera på att somna så somnar man aldrig istället. Sen att det inte är många som orkar sitta och intensivläsa igenom det man skrivit kvittar egentligen. Känns ändå som att man fått skriva av sig lite. Kanske sitter någon snäll synthare där ute och läser igenom alltihop och då ska du ha tack att du orkar läsa igenom allt detta jävla gnäll!
-
Vet knappt ens vad jag snackar om längre. Blev till att det bara floodade ut så nu vet jag inte längre vad det här inlägget handlar om. Ah, just det. Det står still... Allt står still. Men vem är det jag försöker lura egentligen? Jag har själv hela livet varit för att ingenting kommer till en gratis. Det händer inte bara saker. Om man vill att någonting ska hända, och sluta stå still, så verkställer man det själv. Man skapar det själv. Fan vad svårt det ska vara att följa sina egna "supersmarta" råd då. Aja, även jag ska väl lyckas fixa någon form av förändring. Om det nu är någon slags förändring man är ute efter. Och än en gång, jag pratar inte om ångesten just nu.
Men tills vidare sitter jag här utan vind i seglen.
Om man bortser från allt mitt gnäll så har jag gjort lite roliga saker också självklart. Träffat mycket goda människor som jag tycker galet mycket om och umgåtts en hel del. För att avrunda detta alldeles för långa inlägg så avslutar vi med några bilder som lika gärna kan få synas här. På återseende!
Tack för att ni alla gör allt snäppet lättare, och gör allting värt det.
Evolution
Ska den här lilla fjanten föreställa 18 år gammal plötsligt? Var ju typ igår du fyllde 12. Haha.
GRATTIS på 18årsdagen, tönt.
/andeh
Föga
Det blir inte mycket om de senaste dagarna eller om någonting egentligen.
Det var la som vanligt fest Fredag+Lördag, rätt bra fester och roliga saker som hände! Sen åkte man på att bli förkyld igen, förmodligen för att man vägrar ta det lugnt, och för första gången på några veckor är det nu inte fest på varken Måndag eller Tisdag. Det är ju rätt bra måste jag säga. Men tråkigt!
Vi får se vad som händer framöver... Om man ska dra till med ett sånt där "dagens tips" så blir det definitivt att vakna tidigt men ligga och somna om/vakna konstant i flera timmar innan man går upp. Jösses vad skönt det är.
Ha det,
Det var la som vanligt fest Fredag+Lördag, rätt bra fester och roliga saker som hände! Sen åkte man på att bli förkyld igen, förmodligen för att man vägrar ta det lugnt, och för första gången på några veckor är det nu inte fest på varken Måndag eller Tisdag. Det är ju rätt bra måste jag säga. Men tråkigt!
Vi får se vad som händer framöver... Om man ska dra till med ett sånt där "dagens tips" så blir det definitivt att vakna tidigt men ligga och somna om/vakna konstant i flera timmar innan man går upp. Jösses vad skönt det är.
Ha det,
